Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - RIksdage 1840, 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»fallet för bilan, skall, det vet jag, blifva
gagneligare för fäderneslandet, än sittande på mina
skuldror».
Denna förklaring, som genast meddelades i tidningarna,
väckte stort uppseende. Lindeberg betraktades såsom
en martyr för den fria yttranderätten och blef föremål
för en hänförelse, hvilken mannen för öfrigt visst
icke var egnad att framkalla [1].
Regeringen råkade emellertid genom Lindebergs
förklaring i icke ringa förlägenhet. Hvarken
konungen eller någon af hans rådgifvare ville
tillämpa dödsstraffet, hvarigenom rättskänslan hos
allmänheten ock skulle blifvit i högsta grad upprörd;
men, å andra sidan, kunde man ej heller påtvinga den
lifdömde en nåd, hvilken han uttryckligen undanbedt
sig. Då påfann man den utvägen att den 20 Oktober
1834, på tjugufjärde årsdagen af Carl Johans ankomst
till Sverige, bevilja en allmän amnesti för politiska
förbrytelser, hvilken nu kom Lindeberg till godo och,
jemte honom endast tre andra personer, friherrarne
A. G. von Düben och J. F. E. von Vegesack, som i Mars
1833 blifvit dömde till landsflykt för hafd gemenskap
med Gustaf Adolfs son prins Gustaf, samt en löjtnant
Otto Natt och Dag, som i November 1816 blifvit af Svea
hofrätt dömd att mista lif, ära och gods för det han
i Tyskland på tyska språket utgifvit en skrift, som
ansågs innehålla förgripliga uttryck mot dåvarande
kronprinsens person och åsyfta en omstörtning af den
lag, hvarigenom han blifvit svensk tronföljare. Natt
och Dag, som både då denna dom föll och allt sedermera
vistats utom riket, begagnade icke den erhållna
amnestien och skall hafva aflidit i Amerika. Det
visade sig emellertid, att politiska förbrytelser,
som under dessa år varit så talrika inom de flesta
europeiska länder, högst sällan förekommit i Sverige.
Lindebergs förklaring hade för öfrigt äfven en annan
påföljd än den beviljade amnestien. Regeringen,
hvilken, likasom allmänheten, insett lifvets förlust
vara en allt för sträng påföljd för lasteliga
yttranden om konungens person, föreslog de då ännu
samlade ständerna en förändring i det lagrum, som
stadgade detta straff, så att dödsstraffet väl
bibehölls, men att ett alternativ af fängelse å
fästning från två till tio år tillades. Förslaget
afslogs af borgareståndet, men antogs af adeln,
preste- och bondestånden samt blef sålunda af rikets
ständer godkändt och utfärdades såsom gällande lag
den 30 Maj 1835.
Försöket att genom åtalet mot kaptenen Lindeberg
stäfja klandret mot konungen och regeringen hade
sålunda utfallit helt annorlunda, än som varit afsedt,
och icke bättre lyckades försöken att genom flitiga
indragningar stäfja tidningarnas klanderlystnad,
hvilket visade sig ingalunda vara något korrektiv mot
pressens missbruk, utan verkade endast ökad bitterhet
hos densamma och ökadt missnöje hos allmänheten, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
