Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - RIksdage 1840, 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obehöriga förfarande uti detta befordringsmål, är,
enligt Statstidningens uppgift, herr hofmarskalken
Fleming befordrad till major i Svea lifgarde
den 28 sistlidne Januari. Almanackan utvisar, att
den 28:de i år inföll på en — söndag. Således ett
sabbatsbrott på köpet! Nog vet jag, det skriften
tillåter att på söndagarne draga oxen ur brunnen,
men befordringar och hofvets dignitärer höra till en
helt annan kategori. Konseljen, som säkert inser detta
utan förestafning, har sålunda vid detta tillfälle
brutit snart sagdt både emot Guds och verldslig och
konstitutionel lag.»
Dessa uttryck ansågos innehålla lasteligt tal
emot konungens person, och af advokatnfiskalen i Svea
hofrätt, hvilken, såsom justitiekanslerns ombud, inför
denna hofrätt åtalade de anmärkta uttrycken, anfördes,
att, »då det vore konungen allena, som beslutat
dagen för nämnda befordringsärendes behandling och,
enligt 4, 9 och 28 §§:ne regeringsformen, jemväl
konungen allena och ej konungens rådgifvare, som
gjort omförmälda utnämning, så vore de på det citerade
stället uti den åtalade skriften förekommande grofva
tillvitelser riktade emot konungens gerningar».
Mot detta anförande invände Crusenstolpe, att
med ordet »konseljen», som förekom i de anmärkta
uttrycken, icke kunde menas konungens person, och att,
i fall äfven denna varit åsyftad, vore den förseelse,
som i skriften skämtvis blifvit antydd, ej af svårare
beskaffenhet, än att den af lagen bestraffades med
3 rdr 16 sk. banko böter. Straffet för den osanna
tillvitelsen, om den vore osann, kunde följaktligen,
efter all lagprincip, icke blifva svårare, än det för
sjelfva förseelsen, om den egt rum. Juryn förklarade
emellertid författaren skyldig till majestätsbrott,
och genom hofrättens utslag den 19 Juni 1838 dömdes
han till tre års fängelse å Vaxholms fästning.
Detta åtal hade väckt stort uppseende hos allmänheten
och mycket missnöje hos en betydande del deraf,
hvilket äfven, på ett föga skickligt sätt,
gaf sig luft under sjelfva rättegången. Vid den
åtalades ankomst till hofrätten och hans inträde i
sessionssalen höjdes starka lefve-rop af de talrika
åskådarne, hvilka sedermera, vid domens uppläsande,
med stampningar tillkännagåfvo sitt ogillande. Under
natten mellan den 20 och 21 Juni samlades utanför
Crusenstolpes fängelse en stor folkskara, för
att egna honom sin hyllning, och tågade derifrån
genom flera af hufvudstadens gator, då en del
begaf sig till justitiekanslern Nermans boning,
hvarest flera fönster inslogos. Häraf föranläts
regeringen att under natten sammandraga garnisonen,
omgifva slottet med trupper, plantera kanoner utanför
detsamma och lägga kanonjollar på strömmen nedanföre,
hvilka försigtighetsmått vidtogos äfven under de båda
följande dagarna. Trupper inkallades till garnisonens
förstärkning och 100 man förlades i stadshuset, der
Crusenstolpe hölls fången. Der utanför samlades den
19 Juli, då man väntade hans afförande till Vaxholms
fästning, en stor folkskara, och då, under följande
natten, en mängd fönsterrutor inslogos i stadshuset
samt folkmassan tycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
