Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - RIksdage 1840, 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något till skänks, men deraf följde icke, att
sådana skänker äro nyttiga för det allmänna bästa,
hvarförutan de icke borde göras. Om hemmantalsräntan
eftergåfves, så förlorade kronan den säkraste af sina
inkomster. Bland enskilde hade ingen annan nytta deraf
än hemmanens nuvarande egare och deras arfvingar,
ty vid nästa köp komme hemmansvärdet att höjas i
samma mån, som grundskatten blifvit nedsatt, och
köparen hade intet gagn af nedsättningen, emedan denna
motsvarades af räntan på den högre köpeskillingen. De
tre sista af grefve Anckarsvärds motioner vore
grundlagsvidriga, och remiss å desamma kunde ej
beviljas förr, än motionären derifrån borttagit hvad
som åsyftade att tvinga konungen till att mot sin
vilja bifalla hemmantalsräntans upphäfvande.
Slutet på den långa öfverläggningen blef, att
adeln, med 200 röster mot 164, vägrade remiss å
den tredje af grefve Anckarsvärds motioner och utan
votering å den fjerde samt, med 153 röster mot 134,
å den femte, hvarefter grefve Anckarsvärd återtog
sitt förslag till ny statsreglering. Den första
af hans motioner, så väl som friherre Nordins,
remitterades till statsutskottet och den andra till
bevillnings-utskottet.
De båda motionerna om hemmantalsräntans
afskaffande blefvo sedermera enhälligt afstyrkta
af statsutskottet, som visserligen erkände, att
de särskilda skatter, hvaraf denna ränta består,
från början varit gärder, beviljade för tillfälliga
behof; men då sedermera ej mindre dessa skattebidrag
än de öfriga, som tillkommit i stället för hemmanen
åliggande prestationer in natura, blifvit åtagna utan
inskränkning till viss tid samt på sådan grund ingått
uti egendomarnas skattläggning och uti jordeböckerna
intagits, hade de sålunda iklädt sig naturen af
ständiga räntor samt voro jemväl inbegripna bland
de uti 59 § regeringsformen omförmälda statsverkets
ordinarie inkomster. Vid sådant förhållande ansåg
utskottet det vara ostridigt, att egare af sådan jord,
hvarmed hemmantalsräntan följer, och hvilka jemväl
förvärfvat denna jord, med beräkning af denna ränta
såsom en ordinarie skatt, ej lagligen kunde undandraga
sig att ifrågavarande ränta utgöra, och att densamma
ej kunde upphöra i annan ordning än hvar och en af
statens öfriga ordinarie inkomster. Denna utskottets
åsigt blef ock af samtliga riksstånden biträdd.
En fråga, som derefter med särdeles lifligt
intresse omfattades både af riksdagen och
allmänheten, var det sedan sista riksdagen hvilande
grundlagsändrings-förslaget, angående en förändrad
organisation af statsrådet eller införandet af
departemental-styrelsen, till hvilket förslags
enskildheter vi återkomma vid framställningen af
statsförfattningens utveckling under detta tidskifte.
Förslaget möttes med vida öfvervägande bifall inom
riksstånden och förordades så väl af regeringens
anhängare som af oppositionen. Det antogs den 22
Februari 1840 af adeln, med 413 röster mot 19, af
presteståndet enhälligt och af bondeståndet utan
omröstning, samt den 26 Februari af borgareståndet
likaledes utan omröstning, hvarefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
