- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
262

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - RIksdage 1840, 1841

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nu fingo åtfölja decharge-betänkandet och som visade,
att åsigterna inom utskottet varit mycket delade.

Memorialet förekom i presteståndet den 20 Juni,
då diskussionen öppnades af biskopen i Wexiö Esaias
Tegnér,
som fann betänkandet affattadt »i en bittrare
ton, än som höfves domaren, i en klandersjukare
och mera minutiös, än den man bör vänta af svensk
medborgare mot sin regering eller af den, som älskar
att se saken i det hela och försmår att lefva och röra
sig endast i enskildheterna». Talaren ingick härefter
i en ganska skarp granskning af det afgifna memorialet
och yttrade slutligen: »Det är med djup, med innerlig
bedröfvelse, som jag genomgått den klandersjukans
och småsinnets riksakt, det splitets fröhus, som
synes mig innefattas i detta betänkande. Vi äro ett
ringa folk, med stora minnen och små tillgångar,
och omgifvet af mäktiga grannar. Skall räddning,
det vill säga sjelfbestånd, vara möjlig, så måste
den sökas i enighet och samdrägt. Men från denna
olyckliga dag söndra sig de begge statsmakterna
och uppträda fiendtligt mot hvarandra. Den gamla
svenska stridslusten lågar åter upp ur sin aska,
och när vi ej längre kunna angripa andra, rasa vi
mot oss sjelfva. Krig måste vi hafva, äfven om det
skulle vara ett inbördes, och i brist på andra fiender
ställa sig de, som skulle vaka öfver grundlagen, emot
dem, som förvalta den. Vår politiska storhets ära
är försvunnen. Det kunde återstå oss ännu en annan
ära, förståndets, sanningens och samdrägtens ära;
men äfven den kasta vi ifrån oss och löpa efter
ett fantom af folkfrihet, oförenlig med statens
bestånd och det oförvillade folklynnet. Jag fruktar,
att vi härigenom utsätta oss icke blott för sansade
landsmäns ogillande, utan äfven för hela det bildade
Europas åtlöje. Jag fruktar, att hvad som hittills
ej lyckats våra fiender, nemligen att omintetgöra och
upplösa det gamla sjelfständiga Svea välde, det torde
slutligen lyckas oss sjelfva. Jag fruktar, att vi med
stora steg närma oss det försvunna Polens öde. Det är
detta, som i djupet af min själ bedröfvar mig; ty det
är dock hårdt att ännu på gamla dagar nödgas befara,
det man komme att öfverlefva sitt sönderslitna och
genom eget förvållande olyckliga fädernesland».

Så mörka syntes visserligen icke förhållandena för
de öfriga, som vid detta tillfälle yttrade sig inom
presteståndet, hvilka ej heller gåfvo denna fråga
sådan vigt; men flertalet af ståndets ledamöter ansågo
likväl utskottets memorial dels i många hänseenden
vara allt för ofullständigt, vissa anmärkningar vara
helt och hållet obefogade och slutligen att åtminstone
de flesta ej kunde anses vara af den betydenhet, att
rikets sannskyldiga nytta derigenom blifvit åsidosatt,
än mindre att rikets väl kräfde någon anmälan hos
kongl. maj:t om rådgifvarnes entledigande.

Slutet på öfverläggningen blef ock, att presteståndet
utan votering beslöt den förklaring, att, ehuru
utskottet icke saknat anledning till åtskilliga af de
gjorda anmärkningarna, fann ståndet, under dåvarande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free