Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - RIksdage 1840, 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillstyrkte således skuldens betalande. Häri instämde
flere, och slutet blef, att ståndet, med 37 röster
mot 9, fattade samma beslut som adeln.
I borgareståndet var vid detta tillfälle diskussionen
lifligast. Herr Lagergren betecknade frågan såsom en
partisak och det hätska motståndet mot betalandet
af kabinettskassans skuld såsom härledt från en
»koalition», samt yttrade ett skarpt ogillande af
förfarandet att, ehuru kabinettskassans brist var känd
redan vid bestämmandet af det ordinarie statsanslaget
för ministerstaten, man för dess betäckande hänvisade
till en blifvande extra statsreglering, men, då denna
förekom till afgörande, helt och hållet lemnade detta
löfte å sido. Talaren ville emellertid icke påstå,
att staten egde någon juridisk ansvarighet att betala
skulden. Tvärtom sökte han icke försvara, knappast
ursäkta hvad som skett, men ansåg klandret derför
tillkomma en förfluten tid och fann priset icke vara
för högt att, efter införande af en ny fördelning
af regeringsmaktens utöfning, återställa ordning så
väl som förtroendet statsmakterna emellan, för att,
med glömska af det framfarna, bereda benägenhet
för önskvärda reformer i förvaltningen, äfvensom
i öfriga delar, der sådana kunde anses behöfliga
och nyttiga. För skuldens betäckande yttrade sig
äfven flere andra af ståndets ledamöter; men
statsutskottets betänkande bifölls dock med 31 röster
emot 27.
Af bondeståndet bifölls detta betänkande utan votering
och utan att någon vid detta tillfälle yttrade sig
rörande denna fråga.
Dess afgörande blef sålunda, då två stånd bifallit
och två afslagit betäckandet af kabinettskassans
skuld, beroende af votering i förstärkt statsutskott,
hvilken utföll med 51 röster för det förra beslutet
och 68 för det senare, i följd hvaraf rikets ständer
hos kongl, maj:t anmälde sig ej hafva funnit skäl
vidtaga någon åtgärd i afseende å medels anvisande
till det i kongl. maj:ts skrifvelse den 31 December
1840 antydda ändamål.
Sedermera fick åtalet inför riksrätt mot
statsministern för utrikes ärendena grefve
Wetterstedt, hvilken ansvaret för kabinettskassans
skuldsättning egentligen bort drabba, genom
riksrättens dom den 6 Juni 1842 förfalla, emedan
grefve Wetterstedt redan 1837 aflidit, och sålunda
träffade, tvärtemot den konstitutionela principen,
påföljden för det i sig sjelf onekligen ganska
anmärkningsvärda förhållandet icke den ansvarige
rådgifvaren, utan den enligt grundlagen oansvarige
konungen, som, jemte kronprinsen, ingått borgen
för den betydligaste delen af skulden och nu,
så väl som den till skuldsättningen fullkomligt
oskyldige kronprinsen, fick med förlusten af en
betydlig del utaf sin enskilda förmögenhet umgälla en
skuldsättning, som visserligen hvarken varit formenlig
eller lagenlig, men dock tillkommit genom utgifter
för riket i vida högre grad än för dess konungahus
och hvilka således billighetskänslan, om den varit
oförvillad af partisinnet, bort inse böra gäldas
snarare af riket än af konungen. Hela behandlingen
af denna fråga visade, att oppositionen under denna
riksdag var till en ganska väsentlig del riktad mot
konungen personligen, hvilket åter, oberäknadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
