Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva tjent uti civila beställningar, samt
hofkanslern. Hvarje statssekreterare, hvilka skulle
vara fyra, en för krigsärendena, en för kameral-,
lanthushållnings-, bergshandterings- samt andra
dermed gemenskap egande inrikes civila ärenden,
en för mål rörande drätselverket, in- och utrikes
handeln och slöjderna, samt en för ärenden, som angå
religionen, ecklesiastikverket, allmänna uppfostran
och den offentliga fattigvården, skulle ega säte och
stämma i statsrådet, då han der föredroge, eller då
konungen eljest låte der förekomma mål, som till hans
befattning höra.
Uti statsrådet skulle konungen låta sig föredragas och
afgöra alla regerings-ärenden, utom de ministeriela,
eller de som angå rikets förhållanden till främmande
makter, samt kommandomål, eller sådana, som konungen
i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmakten
till lands och sjös omedelbarligen besörjer.
De ministeriela målen egde konungen låta
bereda och handhafva på sätt honom lämpligast
syntes. Statsministern för utrikes ärendena hade
att föredraga och anmäla dessa mål inför konungen,
i närvaro af hofkanslern eller, om han icke kunde
vara tillstädes, någon annan statsrådets ledamot.
Konungen egde att i afhandlingar och förbund
med främmande makter ingå, sedan han deröfver
hört statsministern för utrikes ärendena och
hofkanslern. Ville konungen börja krig eller sluta
fred, borde han kalla till ett utomordentligt statsråd
statsministrarne, statsråden, hofkanslern och samtliga
statssekreterarne, samt för dem framställa de skäl
och omständigheter, som dervid till öfvervägande
förekomme, och inhemta deras yttranden deröfver,
hvarefter han egde makt att fatta och utföra det
beslut, han för riket funne nyttigast.
Kommandomål egde konungen afgöra i närvaro af den
embetsman, åt hvilken han uppdragit allmän befattning
dermed och som var pligtig yttra sin mening öfver
de företag, konungen beslöt, samt om han funne dem
vara af vådlig riktning eller omfattning, eller
grundade på ovissa eller otillräckliga medel att dem
utföra, tillstyrka, att konungen ville kalla till
ett krigsråd deröfver två eller flere af närvarande
högre militäre embetsmän, konungen dock obetaget att
å denna tillstyrkan eller å krigsrådets tankar göra
det afseende honom godt syntes.
Alla från konungen utgående expeditioner och
befallningar, utom i kommandomål, skulle, för att
blifva gällande, kontrasigneras af den föredragande,
med ansvar för denne, att de instämde med deröfver
fördt protokoll. Funne föredraganden något konungens
beslut vara stridande mot denna regeringsform,
skulle han i statsrådet derom göra föreställning,
men om konungen ändock yrkade, att beslutet skulle
utfärdas, vore föredraganden pligtig att vägra
sin kontrasignation derå samt nedlägga sitt embete,
hvilket han ej finge återtaga förr, än rikets ständer
hans förhållande pröfvat och gillat; egande han under
tiden bibehålla sin lön och öfriga embetet åtföljande
inkomster.
Konungen skulle vara myndig vid 21 års ålder. Om
han aflider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
