Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innan tronföljaren uppnått denna ålder, skulle
styrelsen föras af statsrådet, med konungslig makt
och myndighet, i konungens namn. Reser konungen
utrikes eller blifver så sjuk, att han icke vårdar
regeringsärendena, förvaltas styrelsen af statsrådet,
som dock ej eger adelig, friherrlig eller greflig
värdighet förläna eller riddare-värdighet utdela. Går
konungen i fält eller till aflägsnare inrikes orter
reser, eger han förordna fyra af statsrådets ledamöter
och bland dem justitiestatsministern att föra
regeringen i de mål, konungen föreskrifver. Skulle hela
konungahuset på manliga sidan utgå, egde statsrådet
förvalta regeringen med konungslig makt och myndighet,
till dess rikets ständer hunne sammankomma.
Högsta domaremakten skulle utöfvas af tolf utaf
konungen utnämnde lagkunnige män, sex frälse och sex
ofrälse, hvilka skulle kallas justitieråd och utgöra
konungens högsta domstol, der konungen hade två röster
i de mål, hvilkas föredragning och afgörande han för
godt funne att öfvervara.
Konungen eger i brottmål göra nåd, mildra lifsstraff
samt återgifva ära och till kronan förverkadt gods;
dock skall högsta domstolen höras öfver ansökningar
derom och konungen fatta sitt beslut i statsrådet,
hvarefter det ankommer på den brottslige att mottaga
den nåd, konungen honom förunnat, eller undergå det
straff, hvartill han blifvit dömd.
Lagstiftande makten utöfvas gemensamt af konungen
och rikets ständer, så att konungen icke kan utan
rikets ständers samtycke och icke heller ständerna
utan konungens ny lag göra eller gammal afskaffa. Med
förklaring af lag förhålles som med lagstiftande. De
förklaringar om lagens rätta mening, konungen genom
högsta domstolen mellan riksdagarne gifver, kunna
af ständerna ogillas, hvarefter de icke längre äro
gällande.
Rikets ständer skulle sammankomma, när fem år från
den sista riksdagens slut förflutit, och i hvarje
riksdagsbeslut bestämma dagen, då de åter hade att
till lagtima riksdag sammanträda. Dock kunde konungen
derförinnan kalla ständerna till urtima riksdag.
Landtmarskalk samt talmän för borgare- och
bondestånden, äfvensom bondeståndets sekreterare,
skulle utnämnas af konungen. Erkebiskopen skulle
alltid vara talman för presteståndet.
Rikets ständer skulle genast efter riksdagens
öppnande välja de utskott, som hade att bereda
ärendena. Sådana utskott skulle vid hvarje riksdag
vara: ett konstitutions-utskott, att väcka och
upptaga frågor rörande förändringar i grundlagarna och
afgifva yttranden deröfver till riksståndens plena,
samt att granska de i statsrådet förda protokoll;
ett stats-utskott, att utreda och för ständerna
uppgifva statsverkets och riksgäldsverkets tillstånd,
förvaltning och behof; ett bevillnings-utskott, att
föreslå bevillningens fördelning; ett banko-utskott,
att öfverse bankens styrelse och tillstånd samt gifva
föreskrifter om bankförvaltningen; ett lag-utskott,
att utarbeta förslag till civil-, kriminal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
