Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1,035 nybyggen beviljade; att i Jemtlands län sedan
afvittringens början 1821 blifvit å karta lagda
3,408,317 tunnland, i Stora Kopparbergs län 230,797
tunnland och i Gefleborgs län 723,066 tunnland, samt
att arealen af afvittrade allmänningar uppgått till
1,150,000 tunnland.
Det hade ock »för kongl. maj:t varit
tillfredsställande att erfara, hurusom, i förening
med en stigande håg för odlingar och förbättrade
jordbruks-metoders antagande, en allmännare
öfvertygelse om nyttan och angelägenheten att under
särskilda egovälden sammandraga tillförene blandade
egor uppenbarat sig i det större antalet under de
senare åren verkstälda laga skiften».
I hvilken hög grad jordbrukets utveckling under
detta tidskifte stigit, visar sig bäst deraf, att,
ehuru folkmängden under detsamma ökats med omkring
800,000 personer, spannmålsproduktionen likväl ökats
så, att, då Sverige med Finland under åren 1800—1809
i medeltal årligen införde 330,000 tunnor spanmål,
infördes under åren 1829—1840 tillsammans 104,000
tunnor, och från Sverige, som under den förflutna
tiden aldrig exporterat spanmål, utfördes under dessa
år 1,264,000 tunnor, således 1,160,000 tunnor öfver
importen. Äfven potatesutsädet hade från året 1822,
då det utgjorde omkring 350,000 tunnor, vid 1842 års
slut stigit till omkring 700,000 tunnor.
Bränvinsbränningen, som under de föregående
regeringarna så mycket sysselsatt båda statmakterna
samt föranledt så mycket klander och missnöje, blef
äfven under nu ifrågavarande tidskifte på flera sätt
af ständerna omhuldad.
Vid 1809 års riksdag beslöto ständerna, att
bränvinsbränning skulle alla tider af året kunna
utöfvas utan någon inskränkning och med hvad slags
redskap som helst, så af landets som städernas
invånare, dock med undantag af Stockholms och
Göteborgs, mot en bevillningsafgift, beräknad å
landsbygden efter hemmantalet, samt i städerna och
för ståndspersoner m. fl. å landet bosatte, men som
der ej egde eller innehade jord, efter personalen, och
dessutom skulle en särskild afgift, enligt faststäld
tarif, i mån af pannerymden, utgöras af hvar och
en, som, efter vederbörlig anmälan och uppgift,
bränvinsbränning utöfvade. I enlighet med detta
ständernas beslut utfärdades kongl. kungörelsen
angående bränvinsbränningen i riket den 13 Juni 1810.
I anseende till inträffad missväxt blef likväl
all bränvinsbränning tills vidare instäld genom
kungörelsen den 4 Maj 1812, och detta inställande
förnyades genom kungörelsen den 2 September samma
år; men vid 1812 års riksdag gjorde ständerna
framställning om den instälda bränvinsbränningens
frigifning, och den 9 Oktober detta år utfärdades
ny författning, angående husbehofsbränningen,
som från 1813 års början skulle få utöfvas under
åtta månader hvarje år emot en bestämd afgift för
pannerymden, hvars storlek å landet var beroende af
hemmanens taxeringsvärde och i städerna var bestämd
i förhållande till folknummern. Från dessa stadganden
undantogos Stockholm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
