Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handelsvinst, provision, frakter, forslor m m. Göteborg
hade visserligen i främsta rummet skördat fördelarna
af denna gynsamma handelsställning, men de hade
äfven spridt sig till flera delar af riket och i
allmänhet beredt en god penningetillgång, hvilken
åter framkallat en mängd öfverdådiga handelsföretag,
som för flera medfört stor vinst, så länge de gynsamma
förhållandena fortforo, men för ännu flera så mycket
större förlust sedan de förändrat sig.
Detta inträffade med detsamma freden inträdde och
med den de normala handelsförhållandena. Nu blef
klagan allmän, så mycket mera, ju flera fingo
lida genom följderna af den alltför långt drifna
företagsamheten. Denna klagan öfver penningenöd blef
ock vid 1815 års riksdag ganska högljudd och gjorde
sig äfven gällande inom det särskilda utskott, som,
enligt hvad förut i berättelsen om denna riksdags
förhandlingar är visadt, tillsattes för att utreda
förhållandena och föreslå botemedel mot den rådande
förlägenheten.
De verksammaste medlen härtill ansåg utskottet
vara, å ena sidan, underlättad tillgång till lån
åt producenterne, medelst utvidgande af de redan
befintliga diskonternas rörelse, och å andra sidan
införande af ett i högsta möjliga grad prohibitivt
system, till de inhemska näringarnas skydd och
befordran. Men antog nemligen, att ingenting så
mycket bidragit till den öfverklagade förlägenheten
som de lyckliga konjunkturer, hvilka till men för
de närande klasserna gynnat handeln, och man ville
derföre nu så mycket som möjligt inskränka denna
samt söka tvinga de kapital, hvilka transito-handeln
ansågs hafva upptagit, att uteslutande användas på
näringarna och framför allt på åkerbruket. Förhöjda
tullafgifter skulle derföre påläggas en mängd
utländska varor, införsel-förbud utfärdas för andra,
1794 års förordning mot öfverflöd upplifvas, med några
tillägg och förordningar, en million rdr från banken
disponeras till allmänna magasins-inrättningen för
uppköp af spanmål i de om afsättning mest förlägna
orter, ingen indragning af den utelöpande sedelstocken
företagas samt »ingen inskränkning hvarken till
qvantitet eller tid» föreskrifvas i afseende å
bränvinsbränningen, alldenstund »denna handtering
eger ett så alldeles afgjordt bifall för sin nytta och
nödvändighet till landtbrukets trefnad och förkofran,
att något tvifvelsmål derom ej kunde ega rum», och
dessutom sjelfva bränvinet vore »en i alla afseenden
så riksgagnelig vara»!
Hvad utskottet sålunda föreslagit gillades af
ständerna och anmäldes hos kongl. maj:t. Att de
föreslagna botemedlen icke verkade hvad man med dem
åsyftat, är förut anmärkt. Den ökade lättheten att
erhålla lån framkallade öfverdrifna spekulationer
i näringar, likasom den lättare penningetillgången
förut föranledt sådana i handelsväg, och
hade samma följd att slutligen göra de
anvisade penningetillgångarna otillräckliga och föranleda
diskonternas fall. Penningeförlägenheten blef nu så
mycket större, som handeln efter freden
aftagit och blifvit ytterligare hämmad genom de vidtagna
prohibitiva åtgärderna, och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
