- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
385

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och presterskapet - Läroverken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Carl Erik Hallström, född 1786, biskop i Visby från
1841 till 1858, då han, på egen begäran, erhöll
afsked från biskops-embetet, död 1861 mera bemärkt
såsom riksdagsman — han deltog i alla riksdagar sedan
1823 — än såsom biskop, ehuru äfven såsom sådan aktad
genom allvar, oveld och sjelfständighet.

Till Frans Michael Franzén, biskop i Hernösand,
Esaias Tegnér, biskop i Vexiö, och Anders Carlsson
af Kullberg,
biskop i Kalmar, återkomma vi vid
framställningen af vitterhetsidkarne och till
Carl Adolf Agardh, biskop i Carlstad, vid den af
vetenskapsmännen under detta tidskifte.

Knappast under något annat tidskifte har svenska
kyrkan bland sina styresmän haft så många framstående
män som under detta. Wallin, Franzén och Tegnér
stodo såsom skalder och talare främst inom svenska
vitterheten. Wingård var både såsom kyrkans styresman
och politisk personlighet en af de mest framstående,
Sverige någonsin egt. Agardh vann stort rykte såsom
vetenskapsman. Hedrén, Faxe, Lundblad, Thyselius,
Bruhn, Eberstein m. fl. utmärkte sig såsom nitiske
och verksamme stiftsstyresmän. Wijkman, Nibelius,
Hallström gjorde sig vid riksdagarna kända för
sjelfständiga, frisinnade åsigter, och i allmänhet
fans bland svenska biskoparne under detta tidskifte
ingen, som icke genom föregående verksamhet gjort sig
väl förtjent af den plats bland kyrkans styresmän,
han erhållit, och äfven sedermera visade sig vara
den vuxen.

Läroverken.


Universitetens organisation förblef under hela
detta tidskifte i det närmaste orubbad. Det år
1801 inrättade kanslers-gillet, som utgjordes af
de tre dåvarande svenska universitetens kanslerer,
hade varit betänkt på omarbetande af universitetens
konstitutioner, men hade endast hunnit vidtaga
några förarbeten, då detta embetsverk upplöstes
genom den nya kansli-ordningen den 23 Oktober 1809,
i hvilken vården och inseendet öfver alla högre och
lägre läroverk samt uppfostringsanstalter i riket
uppdrogs åt kanslistyrelsen. Denna vidtog ingen
åtgärd i afseende å de akademiska konstitutionerna;
men år 1817 förordnades en komité att granska dessa,
utan att dock något resultat häraf följde. Vid
samma års riksdag sökte presteståndet draga denna
fråga under sin öfverläggning genom en i Mars 1818
till Upsala akademis kansler aflåten skrifvelse,
i hvilken ståndet anhöll, att föreslagna ändringar
i de akademiska konstitutionerna måtte, enär dessa
inginge i presteståndets af kongl. maj:t och af rikets
ständer bekräftade privilegier, underställas ståndets
pröfning. Några ändringar afhördes emellertid icke,
och den 21 December 1825 tillsattes en större komité
till öfverseende af rikets allmänna undervisningsverk,
hvilken mot slutet af året 1828 afgaf sitt betänkande
i ämnet. Detta ledde dock lika litet till någon
universitets-reform, hvarföre rikets ständer vid 1840
års

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free