- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
402

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan stadga. »Det var», heter det i hans år 1834
utgifna Minnen, »min första erfarenhet af hvad namn
och rykte vill säga. Jag tyckte mig utpekad för
verlden. Mitt hela väsende kom i uppror, för att
afskudda den oförtänkta namnkunnigheten genom en
bättre. Så grep jag till pennan och skref äreminnet
öfver Sten Sture den äldre, till täfling i svenska
akademien 1803». Ett defekt exemplar af Dalins Svenska
historia var alla källor den unge författaren hade att
tillgå, och han ville ej för någon yppa hvilket arbete
han hade för händer. Ark för ark gömdes äreminnet
i ett tomt väggursfodral, tills det var färdigt och
afsändes till svenska akademiens sekreterare, Nils
von Rosenstein, som i ett bref i medlet af December
underrättade författaren, att han vunnit akademiens
stora pris. »Jag störtade», berättar denne, »med det
öppna brefvet i hand i mina föräldrars rum. Deras
öfverraskning var stor och i början stum. Min goda
mor slöt mig till sitt hjerta, mina syskon omfamnade
mig. Alla husets vänner jubilerade. Min far mins jag
aldrig ha smekt mig. Vårt förhållande till honom,
ehuru kärleksfullt, var dock alltför genomträngdt af
den djupaste vördnad för att vara förtroligt. Denna
dag, då vi tillfälligtvis möttes, sträckte han ut
sin hand och tryckte den emot mitt bröst. Af alla
kärleksbetygelser, liksom af alla belöningar, har
ingen så rört mig».

Äreminnet hade emellertid väckt sådan uppmärksamhet
inom akademien, att man önskade vinna några närmare
upplysningar om författaren, och vände sig derför
till hans landsman Esaias Tegnér, då docent i Lund,
som svarade: »Geijer är min landsman och äfven,
fast på långt håll, min slägting. Likväl känner
jag honom föga mer än till utseendet. Hans far
är brukspatron, men skall ej vara rik. Geijer har
studerat i Carlstads gymnasium och skall redan der
ha varit känd som geni. Han skall ha vidsträckta
kunskaper för sina år, i synnerhet i grekiska och all
elegantare litteratur. Han är äfven en stor musikus,
som kännare försäkrat mig. Förr än nu har man dock
aldrig känt honom som vitterhetsidkare. Han är af
det slags snillen, hvars första steg i hvad sak som
helst är seger och förträfflighet. Jag tror, att i
honom mognar en stor man för fäderneslandet. När jag
i sommar kommer till Vermland, skall jag ej försumma
att söka närmare bekantskap med detta underdjur i
litterära verlden». Bekantskapen gjordes ock under
sommaren 1804, och i sitt minnestal öfver Tegnér har
Geijer gifvit en mästerlig framställning af detta
sammanträffande, till hvilken vi återkomma i Tegnérs
lefnadsteckning.

År 1806 blef Geijer filosofie magister och fick,
såsom följeslagare åt kommerserådet Schinkels son,
tillfälle att 1809 företaga en resa till England,
der han dröjde något öfver ett år samt blef, efter
återkomsten, 1810, docent i historien vid Upsala
akademi, erhöll samma år åter svenska akademiens stora
pris för sitt svar å akademiens täflings-ämne: »Hvilka
fördelar kunna vid menniskors moraliska uppfostran
dragas af deras inbillningsgåfva?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free