Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kort härefter begynte Geijers vittra verksamhet
såsom en af de mest framstående inom det i Februari
1811 stiftade götiska förbundet, till hvilket vi
återkomma i framställningen af vitterheten under
detta tidskifte.
Vid denna tid hade en reaktion inträdt så väl mot
den dittills rådande fransyska smaken i vitterhet som
mot den franska revolutionens utsväfvande politiska
tendenser och mot den franska encyklopedismens
filosofiska ytlighet. Såsom en protest i det
senare afseendet kan Geijers år 1811 utgifna första
filosofiska skrift »Om falsk och sann upplysning
med afseende på religionen», betraktas, i hvilken
behofvet af en religiösare och djupare grund för
menniskans öfvertygelse i de högsta ämnen, än de
dittills rådande filosofiska lärorna erbjödo, kraftigt
och allvarligt uttalades. I samma riktning var hans
1812 utgifna skrift »Om rätta förhållandet mellan
religion och moralitet», hvarefter 1820 följde hans
»Thorild, tillika en filosofisk eller ofilosofisk
bekännelse», såsom inledning till en då tillämnad
upplaga af Thorilds samlade skrifter, hvilken uppsats
ådrog Geijer ett åtal att hafva förnekat några af den
antagna statsreligionens dogmer, hvarifrån han dock af
domstolen frikändes. Till hans filosofiska skrifter
höra äfven hans åren 1841 och 1842 hållna och 1856
utgifna »Föreläsningar öfver menniskans historia»,
samt slutligen hans sista år 1846 författade skrift
»Också ett ord öfver tidens religiösa fråga».
Geijers filosofiska verksamhet var emellertid
egentligen endast en inledning till hans historiska,
som blef det område, der han stod högst.
Under vårterminen 1815 bestridde han de offentliga
föreläsningarna i historien, förordnades följande året
att under Fants tjenstledighet förestå hans professur
och utnämndes 1817 till professor i historien, sedan
Fant tagit afsked. Hans föreläsningar företedde
så många nya åsigter och voro så snillrika och
hänförande, att föreläsningssalen alltid var till
trängsel fyld af åhörare och åhörarinnor, och från
denna tid blef och förblef Geijer den studerande
ungdomens förklarade gunstling. Under åtalet mot hans
inledning till Thorilds skrifter visade studenterne
det lifligaste intresse för rättegångens fortgång
och buro under omätligt jubel den frikände till
hans bostad, likasom de äfven vid mångfaldiga andra
tillfällen visade huru högt och allmänt älskad han
var.
Han utgaf nu, utom åtskilliga akademiska afhandlingar,
i tidskriften Svea en uppsats om »Republikanism och
feodalism, ett bidrag till samhällsförfattningens
historia», 1818, i götiska förbundets tidskrift Iduna
en föreläsning »Om historiens nytta», 1819, »Svea
rikes häfder», första delen, som ock blef den enda af
detta i stor skala började verk, 1825, samt »Svenska
folkets historia», 3 delar, 1832, 1834, 1836.
Geijer hade tidigt sysselsatt sig med tanken att
göra författandet af en svensk historia till sitt
lifs uppgift. Redan i bref under hans utländska resa
1809 framträdde denna tanke. Han fick sedermera anbud
att blifva kronprinsen Oscars lärare, men afböjde
detta erbjudande, emedan han ej ville afbryta sina
vetenskapliga studier, sina historiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
