Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitter heten.
443
anda hade han tillräckligt för att gifva sina
dikter lif och konstskönhet; men han var för mycket
tänkare, för skarpsinnig betraktare af psykologiska
förhållanden för att kunna annat än undantagsvis med
full lyrisk hänförelse öfverlemna sig åt poesiens
ingifvelse!. Den fyndighet i tankar, ord och
sammanställningar, som gaf så mycket behag åt hans
talarekonst, förledde honom ofta i skaldekonsten till
en hopställning af tänkespråk med endast tillfällig
sammanhållning. Också var han på det hela större skald
i prosa än i vers. Stor var han emellertid onekligen
i båda fallen, och om de nu yttrade anmärkningarna
gälla flertalet af hans dikter, finnas dock bland
dessa icke få, som tillhöra det yppersta vår vitterhet
eger. Såsom andlig skald står ock Wallin främst inom
hela vår literatur.
Johan Magnus Stjernstolpe, son af tullförvaltaren
Per Fredrik Stjernstolpe, var född i Södermanland
1777. Hans föräldrar voro så fattiga, att han
endast genom sammanskott af några deras vänner
fick tillfälle att genomgå Strengnäs’ trivialskola,
der han, enligt hvad han sjelf berättat, i sina på
latin författade anteckningar om sina ungdomsöden,
led brist på det nödvändigaste, hungrade, frös och
slutligen blef barfotad, så att han ej längre kunde
infinna sig i skolan. Genom en välgörares försorg
sattes han likväl i stånd att åter besöka densamma
och äfven att genomgå gymnasium och blifva student i
Upsala, der han, enligt nämnda anteckningar, »lefde
af litet mjölk och mycken latin och sökte ersätta
med det senare hvad som felades af det förra». Efter
aflagd kansliexamen ingick han i krigsexpeditionen
af kansliet, derhän 1808 fick sin första fullmakt
och 1817 blef expeditionssekreterare, den högsta
befordran han ernådde. Hans håg stod dock öfvervägande
åt vitterheten, och då grosshandlaren Beskow, som
antagit honom till lärare för sina söner och såg hans
trägna litterära sträfvanden, erbjöd honom en plats
på sitt kontor, med vida större inkomster, än hans
slafven vid skrifbordet inbringade, och långt mindre
arbete, svarade Stjernstolpe, att han »hellre ville
skrifva vers och dricka vatten än skrifva siffror
och dricka vin».
Hans först utgifna vittra arbete var »Wilhelm,
komisk roman», 18.01, hvarefter han utgaf flera
öfversättningar af tyska och franska romaner, erhöll
svenska akademiens andra pris för en Öfversättning
af två Horatii epistlar 1813, vann sitt egentliga
författarerykte genom en särdeles lyckad öfversättning
af Blumauers -^Eneis, utgifven i 2 upplagor 1813
°ch I^25, gjorde sig ytterligare fördelaktigt känd
såsom öfversättare genom sin försvenskning af Wielands
Oberon, 1816, och hans. »Pervonte eller önskningarna»,
1817, samt Cervantes’ Don Quixote, 4 delar, 1818,
1819, utom en mängd andra öfversättningar från tyskan,
franskan och engelskan, genom hvilka han röjde ett
verkligt mästerskap i denna väg. De tillhörde alla
den lekande diktarten, likasom de flesta af hans
originalarbeten, såsom »Trollhandskarne samt Det
bedrägliga oraklet, tvenne fesagor», 1819, »Pilgrimen
och häxmästaren eller Vådan af de skönas resor,
trollsaga», 1820, »Lunkentus, dramatiserad folksaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
