- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
447

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vittcrheten.
447

Sedermera hade Hammarsköld slutit sig till ett
i Stockholm bildadt sällskap »för det löjliga»
(pro Joe o), som åsyftade ett muntert litterärt
samlif och i några hänseenden äfven en reform af
svenska litteraturen, i hvilken syftning ett par
af sällskapets medlemmar, i förening med filosofen
Benjamin Höijer, ämnade utgifva en litterär tidskrift,
som skulle benämnas Lyceum och hvartill en prospekt
utgafs hösten 1809. En parodi deraf, kallad »Om gal
urenhållningen», införd i Wallmarks tidning och i alla
afseenden föga lyckad, väckte likväl hos sällskapet
»for det löjliga» sådan förtrytelse, att det beslöt
utgifva en särskild tidning af öfvervägande polemisk
riktning.

Så utkom, från början af året 1810, tidningen
Polyfem, i hvilken Hammarsköld, Rääf, Atterbom,
Livijn, under antaget namn af Nils Nyberg m. fl.,
voro medarbetare,-men hvars hufvudredaktör var Johan
Christofer Askelöf, född i Skåne 1786, filos, magister
i Lund 1805, anstäld i kungliga kansliet 181 o, derhän
1824 blef expeditionssekreterare, från hvilket embete
han på egen begäran erhöll afsked 1825, hvarefter han
blef ledamot och föredragande för magasins-ärenden
i statskontoret 1826, men lemnade denna befattning
1828, för att uteslutande egna sig åt publicistisk
verksamhet, hvilken, sedan Polyfem upphört 1812,
framträdde i tidningen »Lifvet och döden», som dock
ej lefde längre än från Oktober 1815 till Maj 1816; i
»Läsning till utbredande af medborgerliga kunskaper»,
hvilken Askelöf utgaf gemensamt med grefve Fredrik
. Bogislaus von Schwerin och med Livijn, men hvaraf
blott tre häften utkommo 1816 och 1817, samt i »Den
objudne gästen v som utgafs 1829 och följande året
antog namn af »Svenska Minerva», med hvars utgifvande
Askelöf vann sitt publicistiska rykte, då han med
bitande qvickhet gisslade den liberala pressens
olater, men icke heller lemnade oanmärkt, om något
var att erinra mot den konservativa ministéren. I
den lekande polemiken och särskildt i ironien kunde
få mäta sig med honom, och i allmänhet var han de
liberala tidningarnas besvärligaste motståndare,
som i en stående artikel om »Aftonbladets tryck- och
tankefel» höll flitig jagt efter dessa och visade,
att ämnen aldrig felades. För öfrigt hade han gjort
sig känd såsom en af Sveriges finaste gastronomer,
slutligen så kinkig i detta hänseende, att han ogerna
spisade vid annat bord än sitt eget.

Polyfem underrättade i sitt profblad allmänheten
af tillvaron af »Sällskapet för det löjliga», och
lofvade att oupphörligt öka antalet af dess ledamöter,
utan att utfärda kallelsebref, med sådana subjekt,
som gjort sig kända för någon utmärkt löjlig egenskap
eller för flera sådana, samt att särskildt ihågkomma
Journalen för litteraturen och teatern, förväntande
att icke heller af den varda glömd. Denna förväntan
blef ock till fullo uppfyld, ty under Polyfems hela
tillvaro voro dessa båda tidningar i oupphörlig
strid.

Hvad som först ådrog Polyfem en allmännare
uppmärksamhet var en uppsats kallad »Prof af
Tungusernes vitterhet», af Nils Nyberg (Livijn), i
hvilken Valerii och Wallins prisskrifter parodierades,
den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:26 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/10/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free