Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitter heten.
45 *
varande tider», 4 band, 1825-1827, ^Strödda
afhandlingar öfver ämnen inom filosofiens gebiet»,
1827, »Lärobok i logik och allmän grammatik»,
1827, »Litteraturens och de sköna konsternas
historia i sammandrag för gymnasierna, jemte bihang,
innehållande de första grunderna i bibliognosien»,
1828, m. fl. Äfven bör anmärkas, att Hammarsköld,
som i sin kritik var så bister och bitter, till
sin personlighet var glad, välvillig, hjelpsam ända
till öfverdrift, den bäste make och fader, den mest
trofaste vän, derför ock högt värderad och afhållen
af de få, som kände honom närmare, medan allmänheten,
som dömde honom efter hans skarpa kritiker och hans
motståndares skildringar, ansåg honom vara motsatsen
af allt detta. Han afled i Oktober 1827.
Sådana voro den nya vittra skolans förkämpar i
hufvudstaden. Vi skola nu öfvergå till dem i Upsala,
som vida längre fortsatte striden, ty i sjelfva verket
var Polyfems uppträdande endast en förpost-affärmen
innan vi ingå i en framställning af sjelfva striden,
böra vi först lemna några uppgifter äfven om de
anfallnes verksammaste förkämpe, utgifvaren af Journal
för litteraturen och teatern.
Per Adam Wallmark föddes i Halland 1777, blef student
i Lund 1793, anstäldes vid kongl, biblioteket i
Stockholm 1799, antogs i November 1810 till den då
nyligen hit anlände kronprinsens lärare i svenska
språket och blef 1811 kongl, bibliotekarie1). Genom
en »Sång öfver slaget vid Köpenhamns redd den 2 April
1801» hade han väckt uppmärksamhet hos Leopold, som
alltsedan upptog honom i sin förtroliga umgängeskrets
samt gjorde honom bekant med Gyllenborg, Oxenstierna,
Rosenstein, Lehnberg, Adlerbeth m. fl. den tidens
litterära storheter. Ett skaldestycke af Wallmark
öfver »Handen», såsom verktyg för så, många af
menniskosnillets storverk, vann svenska akademiens
andra pris 1804, och ett tillägg till detsamma i en
gladare stil, infördt i Stockholms Posten, beredde
Wallmarks bekantskap med denna tidnings dåvarande
utgifvare, kommerserådet Lenngren, och hans snill-
*) I sin sjelfbiografi berättar Wallmark i anledning
af denna utnämning ett drag af Carl Johan, som väl
kan förtjena anföras såsom ett vackert bidrag till
hans karakteristik. Den i föregående del omnämnde
flitige publicisten Gjörwell hade varit den,
som egentligen föranledt Wallmarks flyttning till
Stockholm och anställning vid kongl, biblioteket, samt
hade alltid omfattat honom med faderlig välvilja;
men, då Wallmark, kort efter sin utnämning till
bibliotekarie, besökte honom, mottogs han med
märkbar köld och fick af en deras gemensamma vän
veta anledningen dertill vara, att Gjörwell, som i
50 år haft titel af kongl, bibliotekarie utan att få
uppbära den med denna befattning förenade aflöning,
misstyckt, att Wallmark blifvit honom föredragen. Han
hade ej sökt platsen, men väntat att den skulle honom
erbjudas, hvilket dock ej skett, utan Wallmark,
såsom ende sökande, fått fullmakt å embetet. När
han uppvaktade kronprinsen, som nu under Carl XIII:s
sjukdom förde regeringen, och tackade för den vunna
befordran, beklagade han tillika, att han derigenom
råkat förfördela en gammal gynnare och en om svenska
litteraturen så förtjent man som Gjörwell. »Men han
var ju ej sökande», inföll prinsen, »och huru kan
han begära, att regeringen skall erbjuda tjenster åt
enskilda personer, hvilkas förtjenster man väl icke
alltid kan känna? Huru gammal är han:» - »72 år.» -
»Huru stor blir er lön?» - »500 rdr.» - »Gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
