Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitter heten.
461
mera verkan gjorde alltid kontrasten mellan
det besatta i innehållet och det allvarliga i
föredraget. En talrik vänkrets hade ock Dahlgren,
som i hög grad egde förmågan både att vinna och
bibehålla vänner.
De fleste bland de nu omnämnde togo ingen del i den
egentliga striden, som hufvudsakligen utkämpades,
i Phosphoros och Litteraturtidningen af Atterbom,
Hammarsköld och Palmblad, i Polyfem af Hammarsköld,
Askelöf och Livijn. I ingendera af dessa den nya
skolans tidskrifter fördes striden på ett sätt, som
kan lända till denna skolas berömmelse. Flera bland
fosforisternes anmärkningar mot den gamla skolans
smakriktning voro onekligen befogade; men dels voro
deras egna estetiska teorier ännu ej sä klara för
dem sjelfva, att de kunde med tillräcklig klarhet
framställa dem för sina läsare, dels fördes deras
kritik med ett öfvermod, så mycket mera opassande, som
de icke genom egna litterära förtjenster visat någon
befogenhet att antaga denna öfversittare-ton. Vi hafva
redan sett huru polyfemisterne i detta hänseende gingo
till väga; men de visade dock sina motståndare något
mera aktning så till vida, som de med dem inläto sig i
en liflig strid, hvaremot fosfori-sterne sökte affärda
dem med föraktfulla maktspåk och sågo i olika tänkande
endast »filistéer och dumhufvuden». I allmänhet var
ock den fosforistiska kritiken tung och klumpig,
och någon framstående förmåga såsom kritiker röjde
endast Palmblad, hvilken ock var något humanare
än sina stridsbröder i Polyfem och Phosphoros,
samt efter hand tillegnade sig äfven mera lätthet i
framställningssättet.
Hvad som ock mycket skadade fosforisternes sak var
deras anfall mot Leopold, hvilken hela den läsande
allmänheten vant sig att vörda och beundra såsom
en vitterhetens konung och som nu i Hammarskölds
»Kritiska bref rörande kanslirådet af Leopolds Samlade
skrifter» lika orättvist som oblygt fråntogs all
litterär förtjenst. Äfven i Atterboms Rimmareband
hade han blifvit anfallen, och den nya skolan, som
i honom såg sin mest ansedde motståndare, gjorde
i allmänhet sitt bästa att beröfva »den franske
smak-despoten», såsom Hammarsköld kallade honom, sitt
litterära anseende. Leopold mötte länge dessa anfall
med föraktets tystnad; men då han fann den nya skolan
söka äfven i utländska tidningar nedsätta den dittills
i Sverige rådande vittra riktningen, ansåg han sig ej
längre böra bibehålla denna tystnad, och så infördes
i Allmänna Journalen 1813 hans »Silfvertonen eller
Tasso, i fosforisk öfversättning» - en recenson af
ett Atterboms försök att öfversatta Tasso» i hvilken
recensenten, utan att någonsin falla ur den goda
ton, hvilken den gamla skolan i så hög grad egde
och den nya lika mycket saknade, så illa tilltygade
öfversättaren, att något hvar måste inse obehörigheten
hos en person, som så behandlade svenska språket, att
uppträda såsom reformator af dess vitterhet. Atterbom
sökte sedermera, genom ett bref till Leopold i Juli
1826, inleda en försoning, och Leopold kom honom
vänligt till mötes, äfvensom Atterbom i sina »Svenska
siare och skalder» gjorde Leopold rättvisa och sökte
upprätta hvad han mot honom brutit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
