Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterhcten.
473
enskild undervisning i fäktkonst och gymnastik. Här
gjorde Tegnér hans bekantskap och har i sina
anteckningar derom yttrat: »Från Köpenhamn hade Ling
kommit-till Lund, der han väckte* mycket uppseende»
icke blott genom sin fäktning och gymnastik, utan
äfven genom sin poesi. Jag värderade då som nu, den
redliga öppenheten i hans karakter och beundrade hans
poetiska gåfva, ehuru bristen på klassisk och äfven
modern bildning ofta föranledde en råhet i formen,
som var mig vidrig, och den ömtåliga retligheten i
hans lynne söndrade oss ofta».
Det var i Lund Ling uttänkte första grunderna af
sitt system för fäktning och gymnastik: läran om
vapenföring och bajonettfäktning samt frisk- och
sjukgymnastik. Detta systems införande så allmänt som
möjligt gjorde han derefter till sin lifsuppgift, och
han ledde dervid icke endast af uppfinnares vanliga
hänförelse för en ny uppfinning, utan det var tillika
ett stort fosterländskt mål, som dervid föresväfvade
honom - det uppväxande slägtet skulle stärkas genom
kroppens harmoniska utbildning och svenska folket ännu
en gång kunna uppträda med den kraft och härdighet,
som utmärkt dess forntid. Denna forntid var han ock
af själ och hjerta hängifven och gjorde allt för att
hos sin samtid väcka sinne och håg derför.
En sådan riktning röjde sig ock framför all annan
i hans dikter, som redan vid götiska förbundets
stiftande väckt dess uppmärksamhet och föranledde
hans inkallande deri. Efter sin flyttning till
hufvtid-staden inträdde han ock i detta förbund;
men det var för honom ej nog götiskt Han var,
såsom Geijer anmärkt, »sjelf ett götiskt förbund i
sammandrag och sämdes derför ej heller på bästa sätt
med det ändra». Vid slutet af året 1817 gick han
ock ur förbundet, af förtrytelse öfver en af Geijer
i Iduna införd uppsats, som ifrågasatte de nordiska
myternas användbarhet för skön konst. Ling fortsatte
emellertid att dikta i förbundets anda, ehuru med en
viss öfverdrift af götiskhet. Hans »Gylfe, drottqväde»
utkom 1812 och i omarbetning 1814, hans största dikt
Åsarne i 3 afdelningar 1816-1826, och i 4 afdelningar
1833, hans »Tirfing eller Dödssvärdet», i 10 sånger
1833. Dessutom hade han utgifvit flera dramatiska
arbeten, behandlande nordens forntid eller medeltid,
såsom Agne, sorgespel, 1812, Eylif den götiske,
sorgspel, 1814, Riksdagen 1527, historiskt skådespel,
1817, Den heliga Birgitta, sorgspel, 1818, Engelbrecht
Engelbrektsson, sorgspel, 1819, Styrbjörn starke,
historiskt skådespel, VVisburs söner, sorgspel,
Ingjald Illråda och Ivar Widfamne, sorgspel, samt
Blotsven, sorgspel - de fyra sistnämnda 1824, äfvensom
han infört smärre dikter i Hammarskölds tidskrift
Lyceum, 1810, 1811, i Poetisk kalender för 1812 och i
Stockholmsposten *i8i5-1817, samt utgifvit »Kärleken,
en herdedikt»,1816. För den större allmänheten voro
emellertid dessa dikter och i synnerhet de många och
långa dramatiska alltför fornnordiska, och man visade
allt större likgiltighet derför, ju flera de blefvo
till antalet, ehuru onekligen flera snillrika drag
i dem förekomma och de ornisskänligerj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
