Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterheten,
487
sig och förde ett temligen oordentligt lif, samt
sökte alltför ofta, likasom förut Lidner, med starka
drycker döfva ett hjertlidande, som slutligen vållade
hans död i Februari 1839.
Nicander var till växten något under medellängden;
hans ansigts-uttryck var allvarsamt och slutet samt
röjde ingen rikare begåfning. I större sällskap
var han ock vanligen tyst och förbehållsam,’
men i en förtroligare krets, synnerligast under
musikalisk berusning, gaf den rika, varma känsla,
som bodde i hans inre, sig luft med en hänförelse,
så mycket mera Öfverraskande, ju sällsyntare den hos
honom var. Hans »Samlade dikter» utgåfvos i 4 delar
1839-1842, och man finner der, utom de redan anförda,
två ofulländade sorgespel, Beatrice Cenci och Prins
Magnus, konung Birgers son, ett lustspel, »Död utan
död eller .Frihet oclv trohet», en dikt-cykel,
»Lejonet i öknen», till Napoleons förhärligande,
den af svenska akademien år 1825 med andra priset
belönade lärodikten Fosterlandskänslan, samt ett stort
antal smärre dikter. De utmärka sig i allmänhet genom
ljufhet, ömhet, sydländsk färgprakt, ett klangrikt
språk och stor fulländning i versbildningen, mindre
genom en högre flygt eller egentlig originalitet.
Bland framstående Vitterhetsidkare i öfrigt, på
hvilka ifrågavarande tidskifte var ovanligt rikt,
fortsatte Christian Erik Fahlcrantz, Bernhard von
Beskow, Olof Fryxel, Carl Wilhelm Böttiger, Carl
Fredrik Ridder-stad, Carl August Adlersparre, Julius
Axel Kjellman-Göransson, August ^Blanche, Oskar Patrik
Sturtzenbecker, Herman Sätherberg, Wilhelm von Braun,
Karl Anders af Kullberg, Johan Nybom och Bernhard
Elis Malmström sin författareverksamhet äfven under
följande tidskifte, och vi skola i nästa del till
dem återkomma.
Mera uteslutande höra till det vittra tidskifte, vi
här haft att framställa: Johan Anders Wadman, född i
Bleking 1777, student i Lund 1791, sjukhuskommissarie
under fälttåget 1813 och 1814, sedermera bosatt i
Göteborg, der han afled i Februari 1837, känd för
spelande qvickhet och flödande humor genom en mängd
dikter, hvaraf dock de qvickaste voro alltför cyniska
att meddelas allmänheten, redan innan han 1830–1835
utgaf en diktsamling under titeln Lekbchalfvar,
hvarefter fullständigare samlingar af hans dikter
utkommit 1855 oc^ J868; Göran Gabriel lngelman>
född 1788 i Virestad i Småland, der fadern Johan
Gustaf Ingelman var kyrkoherde, student i Lund 1809,
anstäld i karnmar-expeditionen af kungliga kansliet
och vid krigshofrätten 1818, kopist i riksarkivet
1824, belönad af svenska akademien med Lund-bladska
priset 1828, samt 1836 på samma gång med stora priset
fölen Sång öfver Gustaf II Adolf och med andra priset
för skaldestycket Arets tider, bekant för allmänheten
genom sina Skaldeförsök i 4 häften, 1828-1838, och
Valda skaldeförsök, 1843, äfvensom han utgifvit en
öfversättning af Oehlenschlägers dikt Helge, särskildt
känd genom sina många tillfällighetsdikter, hvilka han
genom en sinnrik behandling af det tillfälliga ämnet
förstod gifva ett mera allmänt poetiskt intresse,
än vanligen tillfaller dylika dikter, äfvensom hans
dikter i allmänhet röja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
