Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sköna konsterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De skona konsterna.
495
tid svalnat. Ett nytt fosterländskt uppslag inom de
bildande konsternas område hade dock nu blifvit gjordt
och flera lyckliga frukter deraf redan visat sig.
Ganska mycken verksamhet rådde ock under detta
tidskifte inom de särskilda arterna af de bildande
konsterna och synnerligast målarekonsten.
Historiemålare voro: Carl Wilhelm Svedman, född
1762, död 1840, hofmålare och lärare vid akademien
för de fria konsterna, mest bekant såsom målare af
altartaflor; Per Krafft, född 1777, död 1863, äfven
porträttmålare, omnämnd i föregående del; Gustaf Erik
Hasselgren, född 1781, död 1864, Hilleströms lärjunge
och efterträdare såsom professor vid akademien och
ledare af historiemålningen derstädes 1817, sedan han
behandlat både antika, bibliska och romantiska ämnen
samt under åren 1806-1816 i Berlin, Dresden, Wien och
Italien fortsatt sina konststudier, berömd för korrekt
teckning och samvetsgrann behandling af sina ämnen,
men mindre lycklig i deras anordning och ännu mindre
i färgen, som i hans taflor ofta är grumlig; Johan
Gustaf Sandberg, född 1782, död 1854, en af de mest
framstående konst-närerne under detta tidskifte och
en bland stiftarne af »Sällskapet för konststudium»,
som sökte gifva svenska konsten en mera fosterländsk
riktning, hvartill ock Sandberg kraftigt bidrog genom
sina berömda freskomålningar i Gustavianska graf koret
inom Upsala domkyrka, likasom genom flera andra taflor
i samma riktning, äfven berömd porträttmålare och i
allmänhet utmärkt genom en kraftig teckning, behag
och rikedom i grupperingen, samt en varm, <fljup,
harmonisk kolorit - ledamot af akademien 1821,
professor ^828 och akademiens direktör 1845-J853;
Fredrik Westin, född 178:2, död 1862, äfven en ganska
framstående konstnär, elev af Masreliez och lika
ifrig förfäktare af den akademiska konstriktningen
som Sandberg af den mera rent fosterländska, ledamot
af akademien 1812, professor 1814, akademiens di-
rektör 1828-1840, hofintendent 1834, v* sina
altartaflor »Christi uppståndelse» i klar ing»
i Jakobs kyrka i Stockholm, en
,nn stort konstnärsrykte genom Kungsholms och »Christi
förannan behandling af »Christi
förklaring» i Åbo domkyrka, »Christi
hamns, »Christi begrafning» i Carlshan^ns och
»Christus, välsignande
barnen» i Uddevalla kyrka, mot hvilka
bön i örtagården» i Söder-
én senare konstkritik emeller-
tid haft icke så litet att anmärka, synnerligast
med afseende å uppfattningen af hufvudfigurerna och
desses hållning, äfven mycket anlitad porträttmålare
och lycklig i att iräffa likheten, men äfven der
mindre lycklig i uppfattningen; John von^ Breda,
född 1786, död 1835, son till den i föregående del
omnämnde porträttmålaren Carl Fredrik von Breda och
tillhörande oppositionen^ mot akademisterne, ett
slags fosforist i målningsväg, med stora föresatser,
men allt för mycket bristande förmåga att fullfölja
dem, hvilket ock var icke så lätt, då man, såsom
Breda i en af sina sista taflor, ta^it till ämne
»Målarekonstens genius, som hos regnbågen, allmaktens
fcrsonande symbol emellan Gud
och menniskor, söker styrka att försvara
de konstnärers namn, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
