- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tionde bandet. Carl XIII. Carl XIV Johan /
522

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

522 Carl
XIV Johan.

andra, äfven temligen underordnade personer, tog
föga del i regeringsärendena utom sitt departement,
men egnade åt detta en synnerlig omsorg, var för
öfrigt lika enkel och flärdlös till sitt yttre som i
hela sitt väsende, och tillvann sig allmän aktning,
om ock ej något mera lysande embetsmannarykte. Han
afled i Augusti 1829.

Gustaf &f Wetterstedt, son till dåvarande
landtmäteri-direktören, sedermera landshöfdingen i
Uplands län friherre Erik af Wetterstedt, föddes
i Wasa 1776. Enligt det då radande bruket eller
missbruket inskrefs han redan i sitt sjette år såsom
kornett vid lifdragonerne och blef vid 18 års ålder
fänrik vid Nylands infanteri-regemente, men visade
ingen håg att fullfölja den militära banan, utan
tog, 20 år gammal, sin kansli-examen i Upsala och
anstäldes derefter i utrikes expeditionen af kungliga
kansliet, der han befordrades till andre sekreterare
i kabinettet för utrikes brefvexlingen 1802 och till
kabinettssekreterare 1805, i hvilken egenskap han
åtföljde Gustaf Adolf under fälttågen i Tyskland,
samt blef efter statshvälfningen, i hvilken han
dock ej tagit någon del, i Juni 1809 utnämnd till
hofkansler och följande året till chef för kolonial-
och pomerska departementet. Han åtföljde Carl Johan
till mötet i Åbo 1812, så väl som under fälttågen
i Tyskland, Holstein och Norge 1813 och 1814,
hade derunder i hög grad vunnit hans förtroende,
samt var från denna tid Sveriges verklige minister
för utrikes ärendena, ehuru Engeström bar titeln
deraf. Han hade ock å Sveriges vägnar undertecknat de
särskilda fredsfördragen och vunnit stort anseende
för diplomatisk skicklighet, likasom han gjort sig
känd för ovanlig arbetsförmåga och lycklig lätthet
att uttrycka sig både i tal och skrift. Denna förmåga
erkändes ock af svenska akademien, som 1811 kallade
honom till ledamot, likasom sedermera en mängd både
inhemska och utländska vittra och lärda samfund.

Vid 1812 års riksdag hade Wetterstedt arbetat
ifrigt för indrag-ningsmarktens införande, hvilket
oppositionen icke kunde förlåta honom och som
också på det hela mera skadat än gagnat regeringen,
ehuru Wetterstedt såsom hofkansler gjorde ett långt
varsammare bruk af denna makt, än sedermera blef
förhållandet. Vid 1815 års riksdag förde Wetterstedt
ofta och vältaligt regeringens talan mot den då
framträdande oppositionen. Kort efter Carl Johans
uppstigande på Sveriges tron blef Wetterstedt en
af rikets herrar, åtföljde den nye konungen till
kröningen i Trondhjem och erhöll grefve-värdigheten
1819. När kronprinsen Oscar 1822 reste ut att
söka en brud, fick Wetterstedt förtroendet att
vara hans ledsagare och anhöll, såsom de förenade
rikenas ambassadör, om prinsessan Josephinas hand
för Sveriges och Norges kronprins. Efter Engeströms
afgång blef Wetterstedt i Juni 1824 hans efterträdare
såsom statsminister för utrikes ärendena och fick
således nif äfven titeln af det embete, han länge i
verkligheten utöfvat. Han omfattade i denna egenskap
troget Carl Johans fredliga statskonst samt medverkade
skickligt och nitiskt till dess genomförande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:48:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/10/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free