Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen - Riksdagsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528 Carl
XIV Johan.
Magnus Brahe, son till grefve Magnus Fredrik
Brahe, landtmar-skalken vid 1800 års riksdag,
föddes å Brahe-godset Rydboholm i September 1790,
blef efter slutade studier vid Upsala akademi
kornett vid lifregementets husarer 1809, reste
samma år som ambassad-kavaljer till Frankrike
samt blef vid hemkomsten kornett vid hästgardet och
kabinettskammarherre. Såsom ryttmästare vid hästgardet
åtföljde han Carl Johan under fälttågen 1813 och 1814,
blef förste hofstallmästare 1818, öfverste i armén
1820, general-adjutant 1821, sekundchef för hästgardet
1822, generalmajor 1824, öfverhofstallmästare 1826,
afsänd till Petersburg att lyckönska kejsar Nikolaus
till dess uppstigande på Rysslands tron samma år,
serafimerriddare 1827, generaladjutant för armén i
April 1828, generallöjtnant 1830, en af rikets herrar
1831, riksmarskalk 1834.
Utmärkelser till stort antal hade sålunda tillfallit
grefve Brahe ända från hans inträde i statens
tjenst. Han hade med den fastaste hängifvenhet
slutit sig till Carl Johan och blef efter hand hans
förklarade gunstling, hvars inflytande sträckte
sig vida utöfver hans egenskap af föredragande
i kommandomål. I samma mån hade han ock fått allt
flera afundsmän och blifvit allt hätskare anfallen i
oppositionstidningarna. Man kunde dock ej förneka,
att han uträttat ganska mycket för den militära
bildningens förkofran och infört flera förbättringar
inom armén; men man påstod, att genom hans inflytande
adeln och särskildt de vid hästgardet tjenstgörande
deribland blifvit till vigtigare civila befattningar
orättvist föredragne mera förtjente personer, och i
allmänhet fördes bitter klagan öfver grefve Brahes
»sängkammar-inflytande». Man var dock ej okunnig om
att det icke var maktens innehafvare Brahe hyllade
i Carl Johan, utan att det var med den varmaste
tillgifvenhet han var fästad vid hans person. Det
visade ock Brahe, när han under Carl Johans sista
sjukdom nästan aldrig lemnade hans säng, och några
få månader efter konungens död följde äfven Brahes
den 16 September 1844. Historien har högst få exempel
på ett så innerligt förhållande mellan en konung och
en undersåte. Det låg för öfrigt någonting ädelt och
ridderligt i Brahes hela personlighet - den smärta
resliga gestalten, det ädla uttrycksfulla anletet,
de fina, förbindliga maneren, det sant ridderliga ej
mindre i tänkesättet än i hela hans väsende.
Riksdagsmännen.
Efter det friare statsskickets införande 1809
och synnerligast sedan oppositionen börjat vinna
större omfattning, uppträdde under riksdagarna, i
ständigt växande antal, män, som förde oppositionens
eller regeringens talan så, att de tillvunno sig en
allmännare uppmärksamhet. Vi hafva i berättelserna om
de särskilda riksdagarnas förhandlingar omnärnnt dem,
och flera deribland kunde visserligen förtjena en när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
