Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Oscar I:s regering. Oscar före konungadömet, 1799-1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fredriks församling Johan Olof Wallin. Förhöret
hölls i konungens, kronprinsens, landtmarskalkens,
talmannens samt deputerades från alla riksstånden
närvaro, och prinsen besvarade med lugn och klarhet
alla till honom stälda frågor, begick nattvarden
följande söndag, samt afgaf den 20 April å rikssalen
sin tro* och huldhetsed till konungen.
Vid fvlda 18 år förklarades prinsen myndig den 4 Juli
1817 och började derefter deltaga i så väl det svenska
som det norska statsrådets öfverläggningar. Följande
året beslöto de då samlade ständerna att, vid de
tillfällen, då konungen och kronprinsen vore af
sjuklighet hindrade, skulle arfprinsen, hertigen
af Södermanland – prins Oscar hade vid sin ankomst
till Sverige erhållit denna titel, densamma Carl XIII
haft, innan han blef konung – inträda i utöfning af
konungamakten med all den rätt, gfundlagarne densamma
tillägga.
Kort derefter afled Carl XIII och prins Oscar blef nu
Sveriges och Norges kronprins. Redan i Juni samma år
lemnade honom norska stortinget samma förtroende att
föra riksstyrelsen, i händelse konungen af sjuklighet
vore dertill förhindrad. Nu blef han äfven efter sin
fader Upsala universitets kansler och lärde närmare
känna därvarande förhållanden, då han höstterminen
1818 vistades i Upsala samt öfvervar föreläsningarna
derstädes, bland hvilka han med särskild uppmärksamhet
följde Geijers föredrag i svenska historien. Sedermera
utnämndes han till kansler äfven för universiteten
i Lund och i Christiania.
Åtskilliga förmälningsplaner började nu äfven
ifrågakomma. Vi hafva i föregående del omnämnt en
sådan med preussiska prinsessan Alexandrine, men
hvilken förbindelse, först föreslagen af preussiska
hofvet, slutligen der mötte sådana hinder, att den
förföll. Derefter föreslog man en ung prinsessa
af Turn och Taxis, så en prinsessa af Solms,
så en af Wurtemberg och slutligen en dotter till
förre vicekonungen af Italien, Napoleons styfson,
prins Eugene, hertig af Leuchtenberg. Kronprinsen
ville emellertid sjelf bestämma sitt val, och i
Maj 1822 anträdde han en utrikes resa, åtföljd af
hofkanslern grefve Wetterstedt, hofmarskalken grefve
Clas Fredrik Posse, generalmajoren friherre Christian
Thott, t. f. norska statsrådet N. J. L. Krog samt
kavaljererne grefve Carl Gustaf Löwenhielm, grefve
Gustaf Göran Gabriel Oxenstierna och friherre Ludvig
Ernst von Stedingk. Vägen togs öfver Köpenhamn,
Hamburg och Hannover till Aachen, der kronprinsen
sammanträffade med sin moder, hvilken han. ej sett
sedan Juni 1811 och hos hvilken han här dröjde
flera veckor, för att rätt njuta af återseendets
glädje. Derefter fortsattes resan till Eichstädt, der
hertigen af Leuchtenberg vistades och der kronprinsen
gjorde bekantskap så väl med honom som med hans
dotter. En ömsesidig böjelse uppstod snart emellan
kronprinsen och den unga prinsessan, och kronprinsen
sände sin kavaljer friherre Stedingk till Stockholm
för att till-vägabringa en formlig förbindelse mellan
de redan sig emellan trolofvade. Under afvaktan å
denna formliga framställning reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
