Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1853, 1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen iS$3, 1834.
45
konservativa i de politiska^ uppträdde mot förslaget,
under det andre och deribland den mest framstående
inom detta parti, frih. Carl Otto Palmstjerna,
talade för detsamma, dock mindre för dess egen skull
än för att undgå ett mera radikalt. Sina egentlige
anhängare egde det bland de moderat-liberala,
hvilka betraktade det såsom ett öfvergångs-förslag
från ståndsrepresentationen, hvilket sedermera borde
leda till en mera genomförd representation i liberal
riktning.
Borgareståndet var det enda bland riksstånden, som
antog det hvilande förslaget, dock endast med 30
röster mot 26.
Förslaget hade emellertid fallit i tre stånd, och
något nytt förslag till nationalrepresentationens
ombildning blef icke hvilande till följande riksdagen,
ehuru flera partiela grundlagsförändringar antogos
att till dess hvila.
Det förslag bland dessa, som ådrog sig mesta
uppmärksamhet, var en kunglig proposition, att för
framtiden tryckfrihetsförordningen icke skulle anses
såsom grundlag, utan ändring deri kunna åstadkommas
i enahanda ordning, såsom förändringar i civil-,
kriminal- och kyrkolag; dock så, att i regeringsformen
uttryckligen skulle garanteras dels rättigheten att
utgifva skrifter utan föregående censur eller något
annat på förhand lagdt hinder, dels tryckfrihetsmåls
afgörande af jury, och dels rättigheten att för
tryckning utbekomma hvilka allmänna handlingar som
helst. Förslaget hade utgått från konungen, som med
mycken förtrytelse sett de missbruk, hvartill pressen
gjort sig skyldig, och det hade blifvit biträdt af
konseljens samtliga ledamöter.
Inom konstitutions-utskottet understöddes det
af adelns och presteståndets ledamöter, hvaremot
samtliga medlemmarne af borgare- och bondestånden
yttrade sig mot detsamma, så att, vid omröstningen
inom utskottet, det var endast genom den förseglade
sedeln som förslaget af utskottet antogs att hvila
till följande riksdag.
I följd deraf skulle det, enligt ett grundlagens
stadgande, blifva hvilande, och någon diskussion
derom var således inom riksstånden i sjelfva verket
öfverflödig. Hos adeln förekom också ingen sådan, men
inom de öfriga stånden blef frågan lifligt diskuterad,
och inom borgareståndet, så väl som inom bondeståndet,
fann det kungliga förslaget ingen försvarare. I följd
af konstitutions-utskottets tillstyrkande blef det
emellertid hvilande till följande riksdag.
Mot konungens rådgifvare sparade
konstitutions-utskottet icke på anmärkningar. Det
förordnade åtal inför riksrätt mot statsrådet
Gripenstedt, såsom föredragande, samt mot båda
statsministrarne grefve Sparre och friherre
Stjerneld, statsråden Fåhraeus och Wallensteen,
samt f. d. statsråden Genberg, von Hohenhausen och
grefve von Platen, såsom tillstyrkande, att rikets
ständers vid sista riksdagen fattade beslut angående
de i ordinarie-räntan ingående persedlars förenkling
skulle anstå, till dess ständerna i vissa delar af
denna fråga fattat ett mera bestämdt beslut, hvilket
utskottet ogillade och ansåg ständernas beslut hafva
kunnat och bort sättas i verket, oberoende af de
uppgifna hindren för verkställigheten. De tilltalade
blefvo emellertid genom riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
