Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1862, 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen ISd2, 1863.
75
åstundade under dessa omständigheter ingenting annat,
än att förhållandet rikena emellan måtte förblifva
oförändradt, äfven oni följden deraf skulle blifva,
att en.och annan rättelse och förbättring, hvarför
unionsverket kunde vana mottagligt, uppskötes till
en framtid, då en sannare uppfattning af förhållandet
mellan rikena äfven inom Sverige gjort sig gällande.
,,Frågan ack härefter hvila till den 9 April 1861,
då den å nyo förekom i sammansatt, svenskt och norskt
statsråd, men utan att då föra-nleda annan åtgärd än
infordrande af norska regeringens betänkande, hvilket
afgafs den 21 Oktober/med ett tillägg af den 2 Nov.,
hvarefter revisionsfrågan åter förekom i sammansatt
svenskt och norskt statsråd den 18 Februari 1862.
Det visade sig likväl äfven nu, att man icke kunde
förena sig ens om sjelfva hufvudpunkterna för
öfverläggningarna inom den nya uni-ons-komité,
hvars tillsättande de svenska ständerna begärt
och de svenska statsråden funno ,sig ;lpöra
tillstyrka. Såsom sådana hufvudpunkter uppstälde
justitie-statsministern: »Ändamålsenligasté
sammansättningen af förenadt statsråd och omfånget
af de ärenden, som tillhöra dess handläggning;
den unkmela interimsregeringens sammansättning
och kompetens; konunga-, tronföljare- och
förmyndare-val, samt ordnandet af gemensam styrelse
för de tillfällen, då konungens hinder af sjukdom
eller utrikes resa att vårda riksstyrelsen fortfar
så lång tid, att inte-rimsstyrelsens befogenhet
upphör; lämpligaste sättet att förebygga,
det ensidiga beslut ej må inom någotdera riket
till skada för föreningen fattas; sättet för de
diplomatiska ärendenas behandling; befordrandet
af ett gemensamt försvar, samt möjligheten att
tillvägabringa en gemensam representation, dess
sammansättning och omfånget för dess verksamhet».
;
I afseende å hvardera af dessa punkter hade från
norska sidan yttrats en annan uppfattning, än man å
den svenska gifvit tillkänna, hvarjemte man i Norge
ansett tidpunkten i allmänhet icke vara gynnande
för en revision af föreningsfördraget, vid hvilket
förhållande äfven de svenska statsråden förenade sig
om den åsigt, att frågan tills vidare borde hvila, men
alla dithörande handlingar under tiden genom trycket
spridas till allmänhetens kännedom i båda länderna,
hvilket ock blef konungens beslut.
Det storting, som sammanträdde i början af
Oktober 1862, visade sig emellertid något mera
unionsväriligt än de föregående. Det biföll
enhälligt konungens framställning om fullbordande
af Kongsvinger-jern-vägen till svenska gränsen. Det
antog likaledes enhälligt konungens förslag) att,
vid de tillfällen, då det, enligt Norges och Sveriges
grundlagar -samt riksaktens stadganden, dittills
tillhört Norges och Sveriges interimsregering att föra
båda rikenas styrelse, skulle denna för framtiden
med samma rättigheter utöfvas af den till tronen
närmast berättigade prins, så snart han hunnit den
för konungen faststälda myndighetsålder. Under flera
föregående storting hade förslag blifvit väckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
