Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1862, 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
Carl XV.
större allmänheten och hos borgare- och
bondestånden, der anmärkningar mot regeringen
vanligast förekommit. Hfos flertalet inom adeln och
presteståndet hade detta förslag visserligen ingalunda
framkallat belåtenhet; men inom detta flertal hade man
vid föregående tillfällen alltid tagit regeringens
parti mot anmärkningar från oppositionens sida och
fann nu ingen särskild anledning att söka sak med
konungens rådgifvare. Sjelfva de liberala tidningarna,
hvilka förut tycktes uppfatta sin hufvudsakliga
bestämmelse vara att klandra, voro nu lika rika på
loford som förut på klander, och de få erinringar,
som inom borgare- och bondestånden gjordes mot
regeringsåtgärder, tycktes egentligen hafva tillkommit
för att man icke helt och hållet skulle komina ur
vanan. Också hade intet decharge-betänkande under de
sista 50 åren framkallat så få strider inom stånden
som detta.
Såsom ett särskildt bevis på ständernas belåtenhet
kan äfven anföras, att de beviljade en million rdr
såsom fyllnadsanslag till konungens hofhållning, utan
att detta mötte motstånd i borgare- och bondestånden,
som eljest vanligen så ifrigt motsatte sig alla nya
statsutgifter.
Ständernas förtroende för regeringen röjde sig
äfven i ett par frågor rörande förhållanden till
utländska makter, som framkallade ganska lifliga
öfverläggningar vid riksdagen och följdes med stort
intresse af allmänheten.
Såsom i föregående delar är visadt, hade Polen,
med hvilket Sverige under sextonde, sjuttonde och
början af adertonde århundradet varit i mångfaldig,
oftast fiendtlig beröring, blifvit under tiden
mellan åren 1772 och 1795 deladt mellan sina tre
grannriken Ryssland, Österrike och Preussen. Napoleon
hade visserligen gjort ett, ehuru föga kraftigt och
föga omfattande, försök till återupprättande af ett
polskt rike; men efter hans fall hade kongressen
i Wien 1815 beslutat, att denna återupprättade
del af Polen skulle till konung ega Rysslands
kejsare, men dock styras efter egna lagar och egen
statsförfattning. Mångfaldiga ingrepp i både den
förra och den senare framkallade 1830 en resning i
Polen, som, ehuru först efter modigt och ihärdigt
motstånd, följande aret med vapenmakt kufvades
af Ryssland. Polen fick dock behålla en skenbar
särskild förvaltning, i spetsen för hvilken stod
en rysk generalguvernör; men under loppet af året
1862 gjordes nya resningsförsök, som framkallade nya
förföljelser och våldsbragder från ryska sidan. Polska
flyktingar spridde sig i de flesta europeiska länder,
öfver allt anropande om hjelp mot sina förtryckare,
och deltagandet för det olyckliga Polen röjde sig ock
flerstädes ganska lifligt - icke minst i Sverige,
Tidningarna förde ett allt häftigare språk mot
Ryssland, och man yrkade till och med att Sverige
borde anfalla Ryssland, för att befria Polen och
återvinna Finland. Äfven inom riksdagen gjordes
framställningar, vittnande om det varma deltagande
Polens öde här väckt, ehuru man visserligen icke ville
drifva detta deltagande ända till ett anfallskrig
mot Ryssland. Hos adeln föreslog nemligen friherre
Fabian Stael von Holstein och hos borgareståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
