Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1865, 1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 1863, 1866.
87
lifligt intresse, särdeles som den utgjorde den
första allmännare till-lämpningen af det samfälda
valsystemet inom vårt land och som, enligt clet nya
representationsförslaget, första kammarens ledamöter
skulle utses af landstingen och stadsfullmäktige,
hvarföre man var så mycket mera intresserad att
finna, huru de första valen till landstingsmän skulle
utfalla, och om den af representationsförslagets
motståndare yttrade farhågan för de mindre bildade
samhällsklassernas öfvervigt vid dessa val skulle
bekräftas eller icke. De utföllo så, att öfver hela
riket valdes 155 adelsmän, 54 prester, 99 borgare,
310 ståndspersoner och 404 bönder, så att de uttryckta
farhågorna icke kunde sägas hafva blifvit bekräftade.
Den till medlet af Oktober 1865 utlysta riksdagen
motsågs emellertid med lifligaste intresse. Den
öppnades den 24 Oktober med ett trontal, i hvilket
rörande den fråga, som af alla betraktades såsom
den vigtigaste, yttrades: »I främsta rummet
tillkommer eder att, efter samvetsgrann pröfning,
fatta det afgörande beslutet om mitt förslag till
folkrepresentationens ombildning. Det är ett högt
anspråk, att en bestående representation skall,
med full frihet i vilja och handling, sjelf pä en
annan öfverflytta det ärofulla uppdraget att föra
ett folks talan. Jag tänker derföre högt om eder,
då jag uttalar mitt hopp, att l skolen antaga detta
förslag, i hvars framgång jag ser en ökad trygghet
för samhällets lugna utveckling.» »
Till landtmarskalk förordnades å nyo grefve Gustaf
Lagerbjelke, och äfven i de öfriga stånden voro
talmännen och vice talmannen desamma som under
deri föregående riksdagen - erkebiskopen Henrik
Rett-terdahl talman i presteståndet, grosshandlaren
Jolian Gustaf Schwan i borgareståndet och
riksdagsmannen JNils Larsson i Tullus från Jemtland
i bondeståndet; biskopen i Strengnäs Thure Annerstedt
vice talman i presteståndet, grosshandlaren Per .Muren
i borgareståndet och riksdagsmannen Anders Eriksson
från Elfsborgs län i bondeståndet. Detta stånd,
som riu för första gången - och äfven för sista -
hade att sjelft utse sin sekreterare, valde dertill
kanslisten i riksgäldskontoret, vice häradshöfdingen
Johan Fredrik Herman Husberg.
Inom statsrådet hade sedan sista riksdagen
ingen annan förändring inträffat, än att, sedan
statsrådet Thyselius 1863 lemnat detta embete för
att blifva landshöfding i Kronobergs län, hade
historieprofessorn vid Upsala akademi, Fredrik
Ferdinand Carlson, efter honom blifvit statsråd och
chef för ecklesiastik-departementet.
Den 4 December förekom i alla stånden den vigtiga
fråga, som riu framför alla andra tog ständernas sä
väl som allmänhetens uppmärksamhet i anspråk. Att
borgare- och -bondestånden skulle antaga det hvilande
förslaget, var gifvet; att presteståndet ej skulle
våga förkasta det, om det antogs af adeln, togs också
för gifvet; men om det skulle få flertalet bland den
vid riksdagen talrikt närvarande adeln för sig, var
ännu osäkert» och förhandlingarna inom detta stånd
voro der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
