Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagarne 1867-1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioo Carl
XV.
hvartill ett beklagligt famlande röjt sig, men
då anledningen dertill snart komme att upphöra,
behöfde detta förhållande nu icke betonas;
befordringsfrågorna, vid hvilka man dock borde
fästa sig endast i händelse ett förkastligt systern
deri röjde sig, samt beviljandet af statsmedel till
möblqring af landshöfdinge-residenset i Östersund,
hvilket ej bort ske utan riksdagens medgifvande.
Justitie-statsministern frih. L. De Geer erinrade, att
grundlagen vore alldeles oförtydbar dels deruti, att,
om en riksdagsman ville väcka fråga om en anmärkning
emot statsrådet eller någon dess ledamot, finge detta
ske endast med vissa i 57 § riksdagsordningen bestämda
ordalag; dels ock deruti, att en sådan fråga icke får
af riksdagen afgöras förr, än konstitutionsutskottet,
jemlikt 107 § regeringsformen, blifvit deröfver
hördt. Att vid sådant förhållande sysselsätta sig
med en diskussion, som icke kunde leda till något
slags beslut och icke ens tjena till upplysning om
kammarens tänkesätt, så vida icke alla dess ledamöter
taga till ordet, vore en afväg, för hvilken intet skäl
funnes, då hvarje riksdagsman, som har anmärkningar
mot regeringen att göra, måste underkasta sig de i
grundlagen stadgade former, hvarigenom den, hvilken
anmärkningen gäller, tillförsäkras ett i sakens natur
grundadt och enligt all lag hvarje svarande part
tillkommande rådrum att bereda sig på försvar och
samla de faktiska upplysningar, hvarmed anmärkningen
kan vederläggas.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, lades
konstitutionsutskottets memorial äfven af andra
kammaren till handlingarna utan votering.
De långa öfverläggningarna i denna fråga inom båda
kamrarna hade, så väl som riksdagsförhandlingarna i
allmänhet, vittnat, att regeringen öfvervägande egde
kamrarnes förtroende, men att den dock ej saknade
vedersakare, hvilka, oberäknadt hr Jöns Perssons
anfall, som temligen allmänt funnits opassande
både i sak och form, hufvudsakligen tillhört de
med representationsreformen missnöjde, som på
ett eller annat sätt sökte gifva uttryck åt detta
missnöje. Dock framkastades äfven af representanter,
som i allmänhet voro regeringens vänner, antydningar
om bristande sammanhållning inom densamma och att
man alltför uteslutande ville lägga ansvaret på
departementscheferne, i stället att kollektivt ikläda
sig detsamma.
Riksdagen, den kortaste alltsedan 1809 års
statshvälfning, afslutades den 16 Maj 1867 med ett
trontal, i hvilket konungen erkände, att riksdagens
afslutande inom den i grundlagen afsedda tid kunnat
utan olägenhet ske endast genom ansträngdt arbete,
men yttrade tilllika sin förhoppning, att, med en
större erfarenhet af arbetssättet och nödvändigheten
att begränsa hvarje riksdags hufvudsakliga verksamhet
till ett ..mindre antal af samhällets stora frågor,
hvilka icke alla kunde på en gå-ng lösas, den åt
riksdagen tillmätta tid framdeles skulle lättare
blifva tillräcklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
