Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagarne 1867-1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagarne 1867-1872.
103
bland de nu i kammaren inkomne voro 5 bruksegare och
4 embetsmän, bland hvilka 5 tillhörde adeln och 3
det förra borgareståndet.
Den nya riksdagen öppnades den 19 Jan. 1870. Inom
statsrådet hade ingen annan förändring inträffat,
än att generalmajoren Broder Abraham Leijonhufvud
efter statsrådet Thulstrup i Juni 1870 blifvit chef
för sjöförsvarsdepartementet.
Granskningen af statsrådets protokoll föranledde vid
denna riksdag, likasom vid den föregående, ingen annan
åtgärd af konstitutionsutskottet än en anmälan, att
utskottet hvarken funnit skäl mot någon statsrådets
ledamot tillämpa 106 § regeringsformen (tilltal inför
riksrätt), eller ansett anledning förekomma till
den i 107 § af samma grundlag omförmälda anmälan
af riksdagens Önskan, att kongl, maj:t ville ur
statsrådet och ifrån embetet skilja den eller dem,
mot hvilka anmärkning blifvit gjord.
Emot utskottets memorial härom var dock en reservation
afgifven af hr Sven Nilsson från Christianstads län,
som framstälde anmärkningar mot regeringens beslut
i åtskilliga voteringsfrågor.
Memorialet lades af andra kammaren till handlingarna
utan diskussion eller omröstning, men framkallade inom
förs fa kammaren en öfverläggning, under hvilken
af flera talare belystes regeringens ställning
till representationen, och man framhöll det egna
förhållande, att medan regeringsledamöterne för sina
personer åtnjöto allmän aktning och förtroende, samt
regeringens framställningar vanligen understöddes af
flertalet inom första kammaren och ofta äfven hade
framgång inom den andra, fans dock vid riksdagen
intet egentligt regeringsparti. Orsaken var
nog den, som äfven under diskussionen antyddes,
att representan-terne framför allt ville anses
för »sjelfständige». Det har ock länge varit ett
utmärkande drag både hos de liberale representanterne
och den liberala pressen att för ingen del vilja
vidkännas att vara »mini-steriele», äfven om
ministéren var aldrig så liberal. Anmärkningar
uteblefvo aldrig, vid vissa tillfällen motsatte
man sig de ministeriela förslagen och den liberala
pressen försummade intet lägligt tillfälle att nagga
ministéren - allt för att lägga i dagen den kära
sjelfständigheten.
För öfrigt visade sig äfven vid denna
riksdag, likasom vid de föregående sedan
representationsförändringens införande, hvad vi
förut anmärkt, att det icke längre var de politiska
åsigterna, utan de materiela intressena, som bestämde
partibildningen. Några politiska partier i egentlig
mening, med bestämdt skiljaktiga åsigter i afseende
å de stora samhällsfrågornas lösning, framträdde
icke vidare; men deremot var fsynnerligast andra
kammaren söndrad i flera fraktioner, förfäktande
olika intressen. Den talrikaste af dessa fraktioner
var »landtmannapartiet», som genom de nya valen fått
ytterligare förstärkning,- så att detta parti, enligt
hvad vid utskottsvalen gaf sig tillkänna, förfogade
öfver ungefär no röster, medan »intelligenspartiet»,
med åtskilliga fraktioner inom sig och egentligen med
intet annat gemensamt kännetecken, än sin opposition
emot landtmannapartiet, räknade omkring 50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
