Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl XV.
m
»Ett poetiskt drag genomgick hela hans väsen. Han
idkade ock, med icke ringa framgång, skaldekonsten;
derom vittna flera af honom utgifna större och
mindre dikter, hvilka hafva många drag af en djerf
uppfattning och en innerlig känsla. Den fornnordiska
sången var honom företrädesvis kär, och i dess tonart
sjöng han gerna. Målarekonsten idkade konungen med
mycken ifver; åt sina taflor egnade han en stor del
af sina lediga stunder. Han hade för denna sköna
konst omisskänliga anlag och i synnerhet ett lyckligt
öga för färgernas skiftande skönhet. Det nordiska
landskapet var det föremål han helst framstälde på
duken; än såg man af hans hand en bild från Stockholms
skärgård, än en fjelltrakt i Norge.»
»Konung Carl var ock konstnärernas verksamme
beskyddare; han uppmuntrade dem så väl genom ett
vänligt umgänge som genom upprepade inköp af deras
alster. Pä sitt älsklingsslott Ulriksdal skapade
han omkring sig ett verkligt museum genom de rika
samlingar han . der hopade af minnesmärken från äldre
tiders lefnadssätt och konst, - samlingar om hvilka
han med ädel frikostighet förordnade, att de skulle
efter hans död tillfalla staten.»
Garl XV:s gemål Wilhelmina Fredrika Alexandra Anna
Lovisa, född i Haag den 5 Augusti 1828, var dotter
till prins Wilhelm Fredrik Carl, konung Wilhelm J:s
af Nederländerna andre son, och till prinsessan Lovisa
Augusta Wilhelmina Amalia, en dotter af konung Fredrik
Wilhelm III i Preussen. Hon erhöll den sorgfälligaste
uppfostran, lärde med lätthet och gjorde sig allmänt
omtyckt genom sitt glada, enkla, anspråkslösa väsen.
Vid 21 års ålder förlofvades hon 1849 med Sveriges
och Norges dåvarande kronprins och lemnade följande
sommar, åtföljd af sina föräldrar, sitt barndomshem
i Haag, för att å en svensk eskader begifva sig
till Sverige, der hon landsteg vid Biskopsudden å
Djurgården den 15 Juni 1850. Fyra dagar senare höll
hon sitt högtidliga intåg i Sveriges hufvudstad,
och den 19 Juni firades förmälningen. Redan samma
sommar besökte hon en stor del af mellersta Sverige
och gjorde innan årets slut ett besök äfven i Norge,
der hon sedermera tillbragte större delen af året
1856, sedan kronprinsen i Maj detta år blifvit Norges
vice konung.
Redan då hade hon gjort sig allmänt älskad och
värderad för sin verksamma välgörenhet, och denna
blef ännu mera omfattande, sedan hon i Juli 1859
blifvit de förenade rikenas drottning. Åt en mängd
välgörenhets-inrättningar gaf hon sitt skydd och sin
medverkan, några blefvo äfven af henne bildade. Så
var hon beskyddarinna för Allmänna institutet
för döfstumma och blinda, för Tysta skolan,
för Kronprinsessans vårdanstalt för sjuka barn,
ordförande i direktionen öfver Lotten Wennbergs fond
för hjelpbehöfvande, m. fl., samt utöfvade för öfrigt
en ganska omfattande enskild välgörenhet och fann
ett särskildt nöje i ätt, okänd, genom andra eller
tredje hand bringa hjelp åt nödlidande.
Under vintern från 1870 till 1871 insjuknade hennes
moder, och midt under strängaste kölden skyndade
drottningen till hennes döds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
