Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitter heten.
245
gammalt och nytt», och 1860 begynte utgifvandet
af hans »Samlade arbeten», hvars sjunde del utkom
kort före hans död, De vittna hur mångsidigt han
såsom skriftställare verkat, än som följetonist,
än som litteraturhistoriker, novellförfattare,
politisk stridskämpe och framför allt som skald,
hvilket han var, någon gång alltför mycket, både i
sin politik och sin polemik, ty hans fantasi förledde
honom ofta nog till misstag i båda fallen. Bland
hans verkliga dikter finnas likväl flera, som genom
snillrik originalitet både i uppfattning och form
intaga en ganska framstående plats inom vår poetiska
litteratur, och särskildt gäller detta om hans dikter
från de senare lefnadsåren, då han frigjort sig från
de politiska meningsstriderna.
Carl Herman Sätherberg, född 1812 vid Tumba
pappersbruk, der hans fader, kamereraren i riksbanken
Johan Fredrik Sätherberg, var förvaltare, blef
student i Upsala 1830 och medicine doktor i Lund
1843, tjenstgjorde såsom biträdande läkare vid
orthopediska institutet i Stockholm 1841, 1842, och
såsom uppbördsläkare å korvetten Carlskrona under
dess expedition till Medelhafvet 1845, 1846, samt blef
1847 föreståndare för nyssnämnda institutet, hvarefter
han företagit flera utländska resor, för att närmare
studera orthopedien i främmande länder, samt utgifvit
åtskilliga skrifter i detta ämne. Tillika uppträdde
han såsom skald med flera dikter, anslående genom
naturfrisk känsla och intagande naturmålningar, dels
i vittra kalendrar, dels i särskilda diktsamlingar,
såsom »Skogsharpan», 1836, »Jägarens hvila», 1838,
»Blommorna vid vägen», 4 häften, 1841-1846, »Vid
Carthagos ruiner», 1846, »Dikter, äldre och nyare»,
innehållande äfven ett lustspel, Bellman i 4 akter,
1862, 1863, »Naima, dramatisk dikt», 1870, och senast
»Blomsterkonungen. Bilder ur Linnés lif», 1880.
Wilhelm August Detlof von Braun, son till
öfverstelöjtnanten, sedermera postmästaren i
Carlshamn, Kristian von Braun, föddes å hemmanet
Brängesås i Vestergötland 1813, blef 1834
underlöjtnant och 1839 löjtnant vid Vestgöta-Dals
regemente, men lemnade krigstjensten 1846 och egnade
sig derefter uteslutande åt litteraturen, hvilken han
äfven långt förut omfattat med vida större, intresse
än krigarlifvet. Redan 1837 utgaf han en samling
Dikter, hvilkas 2:a del utkom 1838, den 3:6, kallad
Nyare dikter, 1840, samt den 4:6 1841, och hvilka
vunno så talrika läsare, att nya upplagor deraf snart
blefvo erforderliga samt ett urval derur öfversattes
på tyska och utgafs i Berlin 1854. Sedermera lemnade
Braun allmänheten den ena poetiska kalendern efter
den andra, med olika benämningar, men temligen
lika hvarandra till innehållet, samt dessutom
flera berättelser, reseminnen, m. m., och efter
hans död utgåfvos hans »Samlade arbeten», i 6
delar, med en inledning af O. P. Sturzen-Becker,
1867-1870. De åtföljas af »Några blad om Wilhelm
von Braun, hans lefnad och skaldskap, antecknade af
Joh. Gabr. Carlén», samt utgöra en ganska rik samling
af dikter både på vers och prosa, visserligen af
olika värde - mycket deri kunde man väl önska icke
hafva blifvit bekantgjordt - men ojemförligt mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
