Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka hon dock modigt och ihärdigt utsatte sig. En
frukt af dessa resor var hennes »Lifvet i gamla
verlden. Dagboks-anteckningar i söder- och österland»,
3 delar, 1860–62, der hennes varma intresse för
menskligheten och lifvets vigtigaste frågor framträder
ännu lifligare än i något af hennes föregående
arbeten. Flera af hennes arbeten äro öfversatta på
tyska, franska och engelska samt hafva, synnerligast
i England och Amerika, erhållit många upplagor.
De sista åren af sin lefnad tillbragte hon på
Årsta, der hon afled den 31 December 1865,
efterlemnande ett högt aktadt minne såsom en
af våra snillrikaste författarinnor samt tillika
och i ännu högre grad såsom en af de ädlaste, mest
varmhjertade och uppoffrande qvinnor, vår tid egt.
Sofia Margaretha Zelow, född å egendomen Gräfsnäs i
Vestergötland 1797 och dotter till öfverstelöjtnanten,
hofmarskalken Krister Göran Zelow, blef, genom
sitt giftermål med dåvarande majoren, sedermera
öfversten frih. Carl Sebastian von Knorring, 1820,
friherrinna von Knorring, under hvilket namn hon
intagit en framstående plats bland våra litterära
ryktbarheter. Äldre till åren än Fredrika Bremer,
uppträdde friherrinnan von Knorring något senare
såsom författarinna, och då det skedde med
strängt iakttagen anonymitet, trodde mången att
författarinnan till Teckningar ur hvardagslifvet här
uppträdde i ny skepnad. Båda skildra ock förhållanden
i det alldagliga lifvet, men framställningssättet är
dock hos båda icke så litet olika. Fredrika Bremer
ser allt mera ur den ideala synpunkten, friherrinnan
Knorring mera ur den realistiska, den förra är
mera reflekterande, den senare mera målande. I sina
eleganta, fint aristokratiska skildringar framstår
hon glad, hjertlig, ofta qvick, med friskt mod,
nästan alltid lika sant uppfattande som åskådligt
framställande sällskapslifvet i dess särskilda
skiftningar. Dessa skildringar, synnerligast af det
högre sällskapslifvet, voro, då de först framträdde,
något hos oss alldeles nytt, hvilket lätt förklarar
den stora popularitet de vunno och hvilken åtminstone
några af dessa skildringar väl förtjenat att längre
bibehålla, än som varit händelsen, ty numera finna
friherrinnan Knorrings romaner högst få läsare,
ehuru hon inom den särskilda genre, der hon först
uppträdde, icke af någon blifvit öfverträffad. Man
måste dock medgifva, att hennes romantiska skildringar
blefvo allt för många och voro af mycket olika värde,
samt att i allmänhet fortsättningen icke höll hvad
början lofvade.
Hennes första och äfven bästa roman var Cousinerna, 1834.
Derefter följde Vännerna, 1835, Axel, 1836, Illusionerna,
1836, Ståndsparalleler, 1838, Tante Lisbeths nittonde
testamente, 1838, Skizzer, 1841, Torparen och hans omgifning,
en skildring ur folklifvet, 1843 – allesamman öfversatta
både på danska och tyska, den sistnämnda äfven på
engelska – Förhoppningar, 1843, öfversatt på danska,
Skizzer, 2:dra samlingen, 1845, öfversatta på tyska
och till en del på danska, Bref till hemmet under
en sommarresa, 1846, Sagan om prinsessan Rosalinda
eller foglarnes konungarike, 1848 – den enda af sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
