Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Återblick. ’
327
gens myndighet var mycket obestämd och berodde
hufvtldvudsakligen af hans personliga egenskaper. Han
var härens högste anförare i krig och hade i fred att
»landom råda, rike styra, lag styrka och frid hålla»,
hvilket ingalunda var någon lätt uppgift i det ofta
inom sig söndrade statsförbund, han hade att styra
och hålla tillsammans.
Lagstiftande makten tillhörde uteslutande
Odalbönderne, hvilka inom hvarje landskap hade
sin särskilda lag och sin särskilde lagman, vald
af och bland dem sjelfva. Han hade att årligen på
landskapstinget för folket upprepa innehållet af dess
rättssedvänjor och lagar samt föreslå tillägg eller
förändringar i dessa. Tillika var han, biträdd af en
tolfmanna-närnnd, landskapets förnämste domare i de
mål, som till hans afgörande öfverlemnades antingen
af domarena inom de särskilda hundare i Svealand och
af häradshöfdingarne i Götalands härad, då de vore
tvehogse om lagens tillämpning, eller af parter, som
ej voro nöjde med den dom, dessa underdomare, hvilka
äfven biträddes hvar och en af en tolfmannanämnd,
hade fält. Dessutom hade lagmannen att föra ordet, då
landskapets administrativa angelägenheter afgjordes
å landskapstinget, samt att genom dom erkänna
nyvald konung och inför honom föra landskapets
talan. Konungen hade från början ingen andel hvarken
i lagstiftningen eller lagskipningen, men fick efter
hand allt större inflytande på båda, i samma mån som
konungamakten vann ökad styrka. Då han egde att »lag
styrka och frid hålla», måste ock snart nog domsrätt
tillerkännas honom, och så blef han rikets högste
domare, likasom han äfven allt oftare vid tingen
framstälde eller lät framställa de tillägg eller
förbättringar i de särskilda landskapslagarna, han
ansåg behöfliga, och slutligen förbehöll sig Magnus
Ladulås att i sådana mål, som rättelse tarfvade och
ej förr voro i lag satte, med sina goda mäns råd
stifta lag, hvilken dock skulle föredragas för att
godkännas af tinget i det landskap, der den skulle
blifva gällande.
Konungens förnämste ombudsmän inom hvarje landskap
var dess höfding, under hvars befallning stod för
hvart hundare eller härad konungens länsman. De hade
å konungens vägnar uppsigt i landskapet, hundaret
eller häradet, framförde till folket hans budskap,
vårdade hans rätt i afseende å skatter och böter,
hade inseende vid uppbörden deraf, tillsågo, att
råttegångstiderna vid domstolarne iakttogos, att
ordning der hölls och att dom sattes i verkställighet,
utöfvade åklagarepligten i vissa fall, samt förde,
å konungens vägnar, befälet öfver de trupper, som
i krigstider skulle uppsättas af landskapet, hvars
invånare de sammankallade till ting, då de hade något
atfy å konungens vägnar, meddela.
Af dessa konungens män bildades efter hand en
tjenst e adel, som, i den mån konungens myndighet
tillväxte, höjde sig äfven öfver Odalbönderne, hvilka
dock fortfarande voro de egentligen mak tegande i
samhället, och tillika fans redan under hednatiden
en bördsadel, bestående af »storbönder», hvilka genom
gammal, aktad ätt, rikedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
