Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3*®
Oscar 11.
eller ärofulla bragder vunnit högre anseende än
mängdan, men dock ännu icke voro i besittning af
några företrädesrättigheter.
Sjelf eller genom sina ombud rådgjorde konungen
med folket om rikets allmänna angelägenheter
särskildt vid hvarje landskapsting, bland hvilka det
förnämsta var det i Tiundaland (trakten kring Upsala),
hvilket årligen hölls på Mora äng vid denna stad och
kallades alls-hariar-ting (all härens ting) eller.alla
svears ting, der ordet, å folkets vägnar, fördes af
Tiunda-lagman och i en senare tid af lagmannen öfver
hela Upland, men der frie och besutne män från de
Öfriga landskapen och särskildt dessas lagmän äfven
hade rätt att infinna sig, i fall de hade något att
hos konungen andraga. Det beslut, som på detta ting
fattades, kallades allshcer lärdom, och den egde
konungen ej bryta, utan var pligtig bringa den till
verkställighet.
Samhällsförfattningen var sålunda ännu mycket
enkel. Å ena sidan finna vi konungen och hans män,
bildande en tjensteadel, som dock ännu ej hade andra
politiska rättigheter än att föra konungens talan
och .bringa hans beslut till verkställighet; å den
andra Odalbönderne, under hvilka stodo, politiskt
oberättigade, landboerne och trälarne. I politiskt
hänseende fans sålunda ännu blott ett enda stånd.
Genom kristendomens allmännare införande förändrades
efter hand dessa förhållanden. Under den långvariga
striden mellan götarne, som tidigare Öfvergått till
kristendomen, och svearne, som längre förblefvo den
gamla läran trogne, om hvilkendera stammen skulle
gifva hela riket en konung, blefvo Odalbönderne
allt mera lidande och deras inflytande mer och mer
förminskadt, hvaremot storböndernes och tjenste-adelns
tillväxte. De maktegande blefvo nu »herrarne»,
som började bilda ett särskildt stånd, skildt
från bönderne, och tillika uppstod ett nytt stånd,
presterskapet, hvars inflytande steg i samma mån som
kristendomen blef statsreligion.
Konungarne fingo ock nu, före i2oo-talets slut,
ett särskildt råd, bestående af erkebiskopen, den
ende sjelfskrifne ledamoten af detta råd, samt ett
obestämdt antal biskopar, lagmän, riddare och svenner,
tillkallade af konungen. Desse rådsherrar bodde
spridda i landet, och endast då de händelsevis befunno
sig i konungens närhet eller han särskildt tillkallade
några eller alla, infunno de sig för att biträda
honom vid afgörandet af vigtigare ärenden. Vid dessa
rådsmöten eller herredagar instälde sig äfven andre
än rådets medlemmar, men Magnus Ladulås stadgade,
att ingen finge der infinna sig, som icke vore kallad
af konungen eller hade angeläget och giltigt ärende.
Under söndringarna inom Folkunga-ätten blef detta råd
allt mäktigare. Från att vara endast rådgifvande blef
det efter hand styrande, och äfven dess benämning
förändrades från »konungens» till »rikets» råd. Den
förening af andliga och verldsliga herrar det bildade,
förbunden genom mångfaldiga slägtforhållanden med
de Öfriga »herrarne» i riket, blef ock härefter den
mäktigaste inom detsamma samt inkräktade både på
konunga- och folkmakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
