- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Elfte bandet. Oscar I. Carl XV. Oscar II /
332

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återblick

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

332

Oscar //.

och konungen hade ingen myndighet att beherska eller
förlika dem. Vigtiga förbättringar infördes emellertid
i våra inre förhållanden, och denna tid ,af yttre
förnedring blef tillika en af inre förkofran, samt
en vetenskaplig storhetstid, under hvilken s.venska
namnet vann lika stort rykte inorr$ vetenskapernas
område som förut på slagfälten. Adeln stod fortfarande
högst både i inflytande och i politisk bildning;
men denna tillväxte betydligt äfven hos de öfriga
stånden, och om än adeln vanligen vid riksdagarne
bestämde besluten, kunde den dock ej förtrycka
de andra samhällsklasserna, hvilka den ej heller
nu var i rikedom öfverlägsen, såsom före Carl XI:s
reduktion. Tvärtom hade rikedomen nu öfvergått till de
industriidkande, i samma mån som håndel och näringar
lifligare uppmuntrades och under fortfarande fredslugn
vunno förkofran.

Partisöndringarna tilltogo emellertid för hvarje
riksdag, och då de ofrälse stånden hotade att bryta
adelns öfvervigt, slöt sig detta stånd till Gustaf III
och biträdde honom att göra slut på riksdagsväldet
samt gifva ny styrka åt konungamakten. Sveriges
yttre anseende återstäldes. En lysande tid begynte
för vitterheten och de sköna konsterna. Flera
snillen uppträdde, omgåfvo den snillrike konungen
och uppmuntrades af honom. Men detta lysande
tidehvarf var tillika ett flärdens och det mer
och mer kring sig gripande sedeför-derfvets, och
äfven deri gåfvo de högste inom samhället föredömen,
här föga prisvärda. Söndringar framträdde å nyo vid
riksdagarne. Inom adeln röjde sig en stark opposition
mot konungen, framkallad hos flera af maktlystnad
och önskan att återinföra frihetstidens statsskick,
hos andra af missnöje med konungens flärdfullhet och
misshushållning, hos några af de frihetsidéer och det
konungahat, som vid denna tid röjde sig flerstädes
i Europa och inom Frankrike hotade med ett våldsamt
utbrott. Motarbetad å detta håll och finnande sig ej
kunna af ständerna utverka medel till betalande af
den skuld, hvari han råkat genom sin misshushållning,
begynte konungen ett orättmätigt och olagligt krig,
som ej beredde honom den krigareära, han påräknat, och
under hvilket flere af hans adel blefvo förrädare mot
honom och fäderneslandet. Med beundransvärd fyndighet
och rådighet redde han sig dock ur svårigheterna,
men fann sig behöfva ökad myndighet, för att bringa
kriget till lyckligt slut, och gjorde sig vid 1789
års riksdag med de ofrälse ståndens tillhjelp i det
närmaste enväldig. Förbittringen hos adeln hade
emellertid ytterligare ökats, en sammansvärjning
uppgjordes och konungen mördades.

Den utvidgade konungamakten var sålunda till ingen
båtnad för Gustaf III sjqlf och filef det icke heller
hvarken för hans efterträdare eller för riket* Uppväxt
under föreställningen att han var vida upphöjd öfver
den öfriga menskligheten, att konungadömet var »af
Gudi», att således konungen, näst Gud, hade att
bestämma folkets öden och att hans bud -måste utan
gensägelse hörsammas, stälde sig Gustaf IV Adolf
så sällan som möjligt i beröring med sitt folk och
regerade så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:48:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/11/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free