Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kalmare-unionen
- 1. Margareta och Erik af Pomern. Sverige får en ny konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kalmare-unionen.
Öfverblickar man den tidsrymd i vår historia,
som bär namn af Kalmareunionen, finner man lätt,
att den delar sig i tvänne hvarandra väsentligt
olika afdelningar. Räkna vi denna tidrymd ifrån den
stund de tre rikena i verkligheten voro förenade
under en regent eller från slaget vid Falköping
1389 och till den, då Gustaf Eriksson Wasa blef
vald till riksföreståndare eller år 1521, omfattar
unionstiden ett århundrade och trenne årtionden.
Under de första sextio åren sökte man upprätthålla
denna förening emellan de tre rikena, men försöken
misslyckades och de förhållanden, som af unionen
alstrades, födde en helt och hållet ny och ovanlig
styrelse för Sveriges land – riksföreståndarne. Om
unionskonungarne äro huvudsak under unionstidens
första hälft, blifva de under den senare bisak,
liksom under det främmande väldet, hvars färger den
förra hälften bär, den svenska nationaliteten bryter
sig fram och under sina målsmän riksföreståndarne
tilltvingar sig erkännande. Det är derför man kan
kallar historien om de första sextio unionsåren
företrädesvis unionskonungarnes historia, liksom
utom all fråga de följande sjuttio årens historia
bör kallas riksföreståndarnes.
1.
Margareta och Erik af Pomern.
Sverige får en ny konung.
Innan vi berätta om den handling, hvilken gifvit
hela denna tiderymd sitt namn, hafva vi att omtala
tvänne saker af allt för mycken vigt för att de skulle
förbigås. De äro konungavalet i Skara och Margaretas
reduktion.
Sverige var nu befriadt från Albrekt och hans
tyskar. Margareta hade infriat sitt löfte till de
svenske herrarne, när de bådo om hennes hjelp. Men hon
var Sveriges liksom Norges och Danmarks regent. En
qvinna skulle döma könungsdom och anföra folkhären
och föra ordet i männens samråd på herremöten eller
ting! Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0005.html
