- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
19

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalmare-unionen - Unionens omgifning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men dertill kommo andra, hvilka dock mera tillhöra
unionsbrefvet i sitt skick af ett utkast. Detta är
nämligen fallet med de bristande och ofullständiga
bestämmelserna, hvar och huru en konung skulle väljas,
eller huru vidt konungen var förbunden att gifva slott
och län endast åt hvartdera rikets infödda, liksom
den fara, Sverige kunde löpa att få sina ärenden
afgjorda af danska eller norska män, enär konungen
enligt unionsbrefvet egde rätt att i frågor, rörande
utländska makter, afgöra och fatta beslut med det
rikes rådsherrar, der han tillfälligtvis befann sig.

Slutligen tillkommer en omständighet, som, om
den också icke i följd af lätt förklarliga skäl
ifrågasattes, likväl i sig innebär ett lifsvilkor för
unionens möjlighet. Det var ett namn, hvari de trenne
rikenas namn kunde uppgå. Förhållandena gestaltade
sig så, att det såg ut, som om Danmark skulle blifvit
detta namn, men Danmark egde i sjelfva verket för
ringa makt att i sig liksom upptaga den svenska
nationaliteten och uppbära detta namn. Der fans för
mycken lifskraft hos denna svenska nationalitet, för
att dess sjelfständighet skulle kunnat utplånas. Och
säga hvad man vill om föreningen och dess fördelar,
hade den kommit till fullt bestånd, så hade det
blifvit i stället för ett »Sverige-Norge-Danmark»
endast ett stort Danmark, ty på namnet Skandinavien
tänkte då ingen.

Ett annat lika väsentligt vilkor för de tre rikenas
stadiga förening var ett lefvande medvetande inom de
trenne folken sjelfva om nödvändigheten och nyttan af
densamma. Ett sådant medvetande fans emellertid icke
och det framkallades alldeles icke af de förhållanden,
som af föreningen föddes. Tvärt om var det just dessa
förhållanden, hvilka alstrade det hat och misstroende,
som följt oss och våra grannar åt allt sedan.

Men vi lemna Margareta och hennes ofulländade
unionsplah för att kasta en blick på de förenade
rikenas grannar.

Unionens omgifning.

Vi gjorde, när den förra unionen, den mellan vårt
land och Norge under Magnus Eriksson, knöts, en
vandring omkring densammas nabofolk och furstar,
vi skola äfven nu företaga en sådan och gå nu liksom
då från vester mot öster.

Vi begynna med de britanniska öarna, Norges granne
vesterut. Redan sedan gammalt rådde en liflig
beröring mellan dessa öar och Skandinavien. På Irland,
isynnerhet på södra delen af ön, upprättades en mängd
småriken af nordiska vikingar, hvilka der kallades
Östmän och bibehöllo sin sjelfständighet ända
tills konung Henrik II, den förste Plantageneten,
lade denna ö under Englands välde. Men äfven sedan
utgjorde östmännen på denna ö ett folk för sig med
eget språk, tills de under det århundrade, hvars slut
vi nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free