Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionens omgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till namnet. Kejsaren var emellertid denna enhets
synliga uttryck, och vid denna tid valdes vanligen den
obetydligaste fursten i det heliga riket till kejsare,
just för att riksfurstarne skulle få så fria händer
som möjligt.
Nu innehades kejsartronen af en luxemburgsk ätt,
hvilken dock, liksom sin medtäflerska, den habsburgska
ätten, förstod att förskaffa sig stora och rika
arfländer, hvilka den kunde få behålla, äfven om
kejsarkronan ginge förlorad.
Den kejsare, som nu regerade, var en Wenceslaus, eller
Wenzel, som han vanligen kallas. Han afsattes dock
år 1400, då Tyskland höll på att få trenne kejsare
(liksom kristenheten vid denna tid hade trenne
påfvar), tills man 1411 förenade sig om Wenzels
broder Sigismund, hvilken innehade denna värdighet
till år 1437 och således var samtida med konung Erik
i Sverige, Norge och Danmark.
Af ännu större vigt för oss äro småfurstarne
i norra Tyskland.
Här möta oss först de holsteinske grefvarne. Grefve
Gerdt, »den skallige grefven» och hans söner, desse
djerfve och ärelystne riddare, hvilka kämpat med
Valdemar Atterdag, voro ej nu mera. Jern-Henrik
dog 1381 och hans bror Nicolaus 1400. Men faran
för Danmark söderifrån försvann ej med dem. Äfven
Margareta skulle mot sina dagars slut se de ständiga
striderna med Holsteinarne förnyas, och orsaken var
densamma som fordom Sleswig.
Vi känna från det föregående, huru detta hertigdöme
uppkommit efter Valdemar Seirs död, och att Abels
ätt innehade det, samt huru hertigarne af denna ätt
ständigt tvistade med sin öfverherre konungen om att
få hertigdömet såsom ärftligt län. Det hade varit
en bland Valdemar Atterdags lifligaste önskningar
att återförena denna del af Danmark med det öfriga
riket. För det ändamålet hade han gift sig med den då
lefvande hertigens, Valdemars syster, och tillpantade
sig det ena slottet och den ena landsträckan efter den
andra, så att det såg ut, som om han till slut skulle
vinna sitt syfte, helst som efter hertig Valdemars
död 1364 Abels stam syntes komma att utslockna med
hans son Henrik, som var barnlös. Detta inträffade
också 1375, och då skyndade konung Valdemar att taga
landet i fullständig besittning.
Men då började åter Holsteinarne röra på sig och man
stod färdig att draga i fält, då Valdemar Atterdag
dog samma år 1375. Nu bemäktigade sig Jern-Henrik och
hans bror med lätthet Sleswig och ingingo förbund med
hertig Albrekt af Meklenburg för att försäkra sig om
besittningsrätten till landet. Vi veta huru villig
den gamle sluge Meklenburgaren var att samtycka
till grefvarnes önskan för att i sin ordning vinna
dem för sin sonson, hvilken han då lät kalla konung
af Danmark. Men den statskloke hertigen hade funnit
sin mästare. Margareta förstod att öfverkorsa hans
planer. Sjelfva detta förbund mellan den meklenburgske
hertigen och grefvarne visste hon att vända till
sin fördel, och det var förnämligast denna för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
