Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatterna under Margareta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vore till bevis. Vänligen och kärligen ber hon alla
klerker, bönder och landtbönder att för Guds skull
förlåta henne och hennes fogdar, om de gjort dem något
emot. Vid förlust af lif och gods skulle ingen fogde,
embetsman eller länsman hädanefter hafva makt att
lägga någon skatt eller tunga på allmogen. Ville hon
sjelf eller hennes son konungen för sin nöd och för
rikets skull något synnerligt begära af allmogen,
skulle de derom tillskrifva, och hon hyste det hopp,
att allmogen då skulle gerna göra hvad den visste
vara hennes eller konungens nödtorft.»
Ordalagen påminna om ett liknande bref från Magnus
Ladulås till Helsingarne. Denne Magnus egde liksom
Margareta mycken kraft och var i ordets egentliga
bemärkelse en herskaresjäl. Men det är egendomligt
för den sanna kraften, att den lider intet af ett
erkännande, som knappast kan aftvingas svagheten.
Krönikorna omtala många urtima skatter under
Margareta, men sannolikt förekomma samma skatter
under olika namn. Så är det troligt att denna
femtonmarkshjelp är den samma som förekommer under
namn af »drottning Margaretas rumpeskatt». Den skulle
ha fått detta namn af den uppretade allmogen, emedan
den uttogs af hvart nötkreatur som bonden egde.
Rökskatten, en skatt som fått sitt namn deraf,
att den utgick af hvarje rök eller stuga, är likaså
troligen förblandad med den, som vi sågo rådet besluta
i Söderköping 1389. Ericus Olai, som omtalar dessa
skatter, säger sjelf att han kände dem endast af
ryktet och att han anför ryktets ord.
Utom dessa skatter pålades en skatt, som troligen
utgick under flera år, för återlösandet af
Gotland. Den fördrogs med mycken ovilja och, såsom
rimkrönikan säger, endast derför att de svenske
ej ville förlora ett land, som med rätta tillhörde
Sveriges krona. Rimkrönikans ord äro dessa:
Och lade en skatt å Sverike så,
af hvarje stufva tolf öre Stockholms utgifva,
om de i hyllest ville blifva.
Allmogen det illa behaga,
den skatten toge de så utdraga,
det gjorde de visseliga deruppå,
att Gotland till Sverike återfå.
Det hörer med rätta till Sveriges krona vara,
ty vilja de svenske det ej umbära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
