Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta och Adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Margareta och Adeln.
Herrarne, de store, voro ingalunda Margaretas
skötebarn. Redan när hon mottog deras utskickade i
Dalaborg 4 Mars 1388, visade hon dem, att de berodde
af henne och ej hon af dem, såsom fallet varit med
de föregående konungarne. Det språk, hon förde,
ljöd också något ovanligt i de utskickades öron,
men de måste böja sig för henne.
Hvad drottningen sade var icke heller blott tomma
ord. Mötet i Nyköping och det beslut hon der genomdref
visade det. Den här beslutade reduktionen vittnar om
verklig makt hos tronens innehafvare och är må hända
Margaretas märkligaste handling, liksom utförandet
af denna reduktion vittnar om hennes klokhet.
Genom denna reduktion skulle naturligtvis adelns makt
förminskas, men derjemte förvärfvade Margareta dels
genom köp, dels genom byte, dels genom igenlösning
åt kronan en mängd, gods, hvilka således äfven gingo
ifrån adeln. Och härunder var hon ganska sparsam med
utdelandet af förläningar. Man ser tydligt hennes
afsigt att begränsa detta sjelfsvåld och denna
egenmäktighet, som varit så olycksbringande för riket
under de föregående tiderna.
»Jag skall skaka apelen, bryta bägaren och stämma
bäcken», säges Margareta halft skämtande hafva yttrat
om trenne danska herreslägter, Abilgaard, Begger
och Lembeck, hvilkas makt syntes henne allt för stor;
och yttrandet kan tillämpas på hela hennes uppförande
mot stormännen i allmänhet, äfven de svenska. Ett
medel att förringa eller liksom utspäda de förnäma
slägternas höga anseende sökte hon deruti, att hon
åstadkom giftermål mellan medlemmar af de gamla rika
slägterna och uppkomlingar. Så blef Christina Tott
gift med en Jesper Muus, ehuru hon var förlofvad med
Holger Munk, en man af gammal ätt. Det var drottningen
som förmådde åstadkomma detta. Jungfru Christina var
dock ej så alldeles nöjd med ombytet, och för att
visa sitt missnöje skänkte hon sin man en guldring
med en inlagd kopparbit och denna öfverskrift: »Acte
dig kobbernagle, du ligger i guld».
Bland gods, som af drottningen förvärfvades till
kronan, må några nämnas. Rönö i Östergötland på
Vikbolandet var ett; drottningen köpte det af
Carl Ulfsson (Sparre) till Tofta 1396. Vidare köpte
hon Ottenby gods på Öland samt en del af Fiholm i
Södermanland 1402; Sjulstad i Vreta klosters socken
i Östergötland inköptes, och år 1403 jemväl gods på
Visingsö och vid Jönköping.
År 1404 köpte drottningen af Knut Bosson och hans
moder och syster Ringstaholm i Östergötland. Dervid
gick så till: Drottningen befann sig då i Sverige
och i Februari månad var hon jemte en mängd folk
och menighet från Bråbo härad i Norrköping. Här egde
ett sammanträde rum i stora stugan i prestgården,
och inför de der församlade framträdde drottningen
och frågade, »om Ringstaholm med gård och gods
vore dömdt till kronan såsom evärdelig egendom». De
församlade svarade härtill ja. Derefter uppstod Knut
Bosson och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
