Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Margareta och presterne - Kriget om Sleswig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utväg. Hon föreslog nämligen att insätta Andreas på
den lediga biskopsstolen i Strengnäs, hvilket också
skedde, ehuru förhållandet här var det samma som i
Upsala, nämligen att domkapitlet valt en annan man
till biskop. Denne, som till och med stadfästades
i sitt embete af påfven Gregorii motpåfve – ty
kristenheten hade då i följd af en söndring inom
kyrkan tvänne påfvar – kunde icke hålla sig qvar emot
den af konungen gynnade Andreas.
Båda valen utvisade en ovanlig makt samlad i konungens
hand.
Kriget om Sleswig.
När hertig Gerhard dog (1404), voro hans tvänne söner,
Henrik och Adolf, minderårige. Kort derefter födde
hans hertiginna, Elisabeth af Braunschweig, en son,
som fick namnet Gerhard efter fadern.
Hertigen hade väl, när han drog bort till striden
mot Ditmarskerne, förordnat hertiginnan jemte fem
holsteinska riddare till förmyndare för sina barn, i
händelse någon olycka skulle träffa honom; men hertig
Gerhard hade en broder, som ett par år förut blifvit
biskop i Osnabrück, och denne var en ärelysten
man, som nu uppträdde med anspråk att blifva sina
broderbarns förmyndare. Han låg redan förut i tvist
med sin bror om delningen af Holstein[1]
och hade
redan med en här kommit inom grefskapets gräns, då
underrättelsen kom, att Gerhard hade stupat. Grefve
Henrik ryckte framåt och vann en seger öfver
Elisabeths folk samt bemäktigade sig Segeberg och
Rendsborg. Nu ingick man en förlikning, hvarigenom
grefve Henrik fick behålla en del af Holstein, men
afsade sig förmynderskapet öfver hertigdömet.
En så vigtig händelse som hertig Gerhards död undgick
icke drottning Margareta. Hon vistades då i Sverige,
men så fort hon fick underrättelse om hertigens
nederlag och död, skref hon både till enkehertiginnan
och till hennes svåger, grefve Henrik, för att
åstadkomma förlikning, hvilken skulle afslutas under
hennes och Hansestädernas bemedling. Det gick dock
icke så lätt den tiden att erhålla underrättelser och
att få en skrifvelse fram till ort och ställe. Också
var förlikningen mellan Elisabeth och Henrik redan
uppgjord, innan drottningens bref framkom. Men
Margareta flyttade snart närmare denna vigtiga punkt.
Följande året begaf hon sig sjelf till Sleswig,
och mellan henne och Elisabeth uppstod snart ett
vänligt förhällande. Hertiginnan Elisabeth var ett
svagt fruntimmer och ingalunda vuxen de tider, i
hvilka hon lefde. Det var derför lätt för Margareta,
denna kraftfulla och mäktiga ande, att vinna ett stort
personligt inflytande öfver hertiginnan, som, omgifven
af fiender på alla håll, också till slut kastade sig
helt och hållet i drottningens armar. Allt var oro i
hertigdömet. Ej blott i sin svåger hade hertiginnan
en ständigt vaksam och farlig fiende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
