Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Drottning Margareta dör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
systrarna. Det skedde i Februari 1403, samma år som
hennes fostersyster, drottningen, kom till klostret
om julen och lät inskrifva sig som klostersyster
»utanför».
En lång tid före sin död var Ingegerd plågad af
mycken svaghet, ehuru hon icke alltid behöfde
intaga sängen. Under sin sista sjukdom bekände hon
af uppriktigt hjerta alla sina synder och till
slut, sedan hon anammat de heliga sakramenten,
föll hon tillbaka på sängen och hviskade, i det hon
hårdt tryckte krucifixet mot sitt bröst: »O Maria,
du mildaste Guds moder, stå mig nu bi». I detsamma
löstes hennes ande ur den kroppsliga hyddan.
Hon begrofs under trappan bakom högaltaret.
*
Det är alltid med en egen känsla man stannar vid
en mensklig storhets graf. En hel lefnad ligger
framför en, ett afslutadt helt som väntar sin dom;
men på samma gång – huru mycket derinom, som är
ofullkomligt, liksom endast påbörjadt, framkastadt
likt en aning, hvars verklighet först visar sig i
tidernas fjerran. Det är förgängligheten som talar
ur den mäktiges graf. Men det är blott en del af
hans verk som faller tillsammans till stoft: det,
hvartill storheten var ett redskap i Guds hand –
det blifver. Ty hvarhelst en mäktig ande verkar i
sanningens tjenst, der är det Gud som verkar genom
honom. Och denna del af hans arbete blifver hans
bästa minnesvård och står ännu, sedan bullret af
hans bragder tystnat och glansen af håns verk bleknat
bort. Allt detta är blott ställningsvirke, som tages
bort, sedan byggnaden är färdig.
Blickar man från Margaretas graf tillbaka öfver
hennes lefnad från den stund hon som en 12-årig
flicka kom till Norges rike, som dess konungabrud,
och tills hon utandades sin sista suck på skeppet i
Flensborgs hamn – och ser man, huru hon vinner kronor
och hjertan samt så småningom steg för steg tillkämpar
sig segrar, der män före henne lidit nederlag, så
böjer man sitt hufvud af vördnad för kraften och
fastheten i denna vilja, för allvaret och lugnet i
detta förstånd, för fromheten i detta hjerta.
Men hvad är öfrigt af denna storhet, hvad blef
beståndande af denna verksamhet? Strider kommo
och åter strider, och hat och afund närdes och
växte i brödrafolkens hjertan. Ser man på freden
och lugnet, som rådde under Margareta, och på
denna oöfverskådliga rad af strider efter henne,
innan åter freden blef bofast inom Sveriges land, så
liknar hon en utpost, en enstaka klippa i hafvet, som
står der endast för att visa seglaren från fjerran,
att bakom bränningarna finnes land. Ser man åter på
hvad hon sjelf ville, låter man tanken hvila vid detta
storverk, som förskaffat henne tillnamnet af »Nordens
Semiramis», så måste man medgifva, att fåfängan af
menskliga sträfvanden sällan följt storheten så tätt
i spåren. Sjelfva det hat, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0053.html
