Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holsteinska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det var ett strängt och oklokt svar. Men Erik
hade intet lärt af Margaretas klokhet.
Svärdet måste nu afgöra saken.
I Lybeck hade redan under Margaretas lifstid år
1408 en revolution utbrutit, i följd af hvilken
de fleste af de gamle rådsherrarne måste lemna
staden. Desse klagade hos kejsar Sigismund,
som förklarade hansestaden i akt. Men som denne
kejsare alltid var i behof af pengar, visste den nya
regeringen att afvända hans straffande arm genom att
låna honom 25,000 gylden, och kejsaran lofvade dervid
att, om lånet icke på utsatt dag återbetalades,
skulle hela aktsförklaringen vara kraftlös.
Att kejsar Sigismund aldrig skulle kunna återbetala
dessa penningar, det visste mam mer än väl, och de
fördrifne rådsherrarne vände sig derför till konung
Erik. Denne var en nära frände till kejsaren –
Sigismund och han voro syskonbarn – och erhöll af
honom i uppdrag att blifva riksaktens exsekutor. Först
ville nu konung Erik återbetala lånet, men, sedan
detta anbud förgäfves blifvit gjordt tvänne gånger,
vidtog han allvarsammare mått och steg.
Den nya styrelsen i Lybeck utrustade, som vanligt var,
en stor flotta för sillfiske vid skånska kusten,
och en mängd ansedda borgare, äfven rådsherrar,
deltogo deri. Det var om sommaren år 1415. Medan
de nu som bäst voro sysselsatta med sitt arbete,
blefvo de öfverfallna af konung Erik. Icke
mindre an 400 skola hafva blifvit tillfångatagna.
Denna motgång bräckte den nya styrelsens makt i
Lybeck. De gamle rådsherrarne återkallades och de
ifrigaste upprorsmakarne blefvo afrättade.
I följd häraf borde nu konung Erik stå i ett godt
förhållande till Lybeck. Men hans egentliga vinst
bestod endast deruti, att han för ögonblicket
band händerna på Hanseaterna. Lybeck var nämligen
en handelsstat och blef i alla skiften sin art
såsom sådan trogen. Den största vinsten bestämde
dess handlingssätt. Det har alltid varit så med
krämarstater.
Det är alldeles klart, ätt Lybeckarne, liksom Hansan
i allmänhet, ogerna skulle se föreningen mellan
Nordens trenne riken. Samma orsaker, som bestämde
deras handlingssätt mot Magnus Eriksson, gälde ännu,
och till och med i högre grad nu, då den nordiske
herskaren egde äfven en tredje krona. Erik visade
äfven snart, att han insåg faran för sina riken af
handelstvånget under Hansan, och ville i följd deraf
främja Engelsmän och Holländare. Detta skulle åter
uppjaga Hansan att anstränga alla sina krafter mot
honom. De uppträdde också snart såsom konungens öppna
fiender vid sidan af Holsteinarne.
Det nämnda året 1415 upptogs på våren en krigsgärd
öfver både Sverige och Norge. Man känner dock icke,
om några svenskar deltogo i kriget detta år. Följande
året 1416 finnes deremot en mängd svenskar hafva
varit ute. Det året tilländagick helt och hållet
under det man var sysselsatt med Sleswigs belägring,
hvilken stad dock först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
