Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erkebiskopen Johannes Gerechini (Gerkesson) - Krigsåren 1421-1429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följande dagen inföll den heliga Thorlaks
fest. Biskopen stod redan för altaret, då beväpnade
män inrusade i kyrkan. En af dem, som var deras
anförare – det var Thorvald, Lept den rikes
son – skyndade rakt fram till altaret, fattade
den i förskräckte biskopen och ryckte honom med
sig. Thorvald styrde sina steg ned till Bruar-ån. Här
band han en stor sten om biskopens hals och dränkte
honom sedan som en hund i strömmen.
Sådant slut fick erkebiskop Johannes Gerkesson.
Krigsåren 1421–1429.
Ett påfligt sändebud åvägabragte i November 1420 ett
stillestånd på ett år, hvarunder tvistefrågan om
Sleswig skulle biläggas genom skiljedomare. Dessas
utslag blefvo hvarandra alldeles motsatta, emedan
det ena stödde sig på dansk lag, det andra på tysk
länsrätt. Derföre började fiendtligheterna å nyo och
nu slöto sig hansestäderna till konungens fiender. Det
var år 1422. Lybeck, Hamburg, Rostock och Wismar
förbjödo all förbindelse med de nordiska rikena.
Om hösten ankom emellertid en hertig af Schlesien
såsom kejserlig fredskommissarie och denne lyckades
åstadkomma ett nytt stillestånd mellan alla de
krigförande. Detta stillestånd ingicks i början af
år 1423, och fram på sommaren blefvo hansestäderna
så medgörligä, ätt ett förbund afslutades mellan dem
och konung Erik.
Då var ställningen i Norden jemförelsevis lugn,
och konung Erik begagnade sig deraf för att göra
en utlandsresa. Han öfverlemnade till den ändan
styrelsen åt sin drottning och afreste i Augusti
1423 från Danmark, åtföljd af ett stort följe, bland
hvilket befunno sig herr Erik Krummedik och herr
Bengt Pogwisch. Han begaf sig först till Pomern,
till sina fränder. Här qvardröjde han länge och
afslöt med tyska orden ett förbund till ömsesidigt
försvar. Från Pomern begaf han sig till Polen, med
hvars konung Wladislaw (Jagello) han redan 1419
ingått förbund, också till inbördes hjelp och försvar
mot gemensamma fiender. Vid afslutandet af detta
förbund i Köpenhamn voro äfven åtskilliga svenske
herrar närvarande, såsom biskoparne i Linköping och
Skara, Algot Månsson, Sven Sture, Thure Stensson, Nils
Erengislesson m. fl. Vi må äfven nämna Hans Kröpelin,
som då var höfvidsman på Bohus och Elfsborg, och
som sedan under svenska befrielsekriget innehade
Stockholm.
Under Mars och April månader 1424 var konungen
i Krakau, der han bevistade polska drottningens
kröning. Konung Wladislaw var nämligen gift med
konungens i Polen och Ungern Ludvig den stores ena
dotter Hedvig, med hvilken han fick Polen. Ludvigs
andra dotter Maria var gift med då varande kejsaren
Sigismund, hvilken med henne fick Ludvigs andra
konungarike Ungern. Kejsaren var också närvarande
vid kröningen, och med honom följde sedan konung Erik
genom en del af Ungern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
