Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsåren 1421-1429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Oktober 1427 hade magister Nicolaus Stoch såsom
kejserlig kommissarie ankommit till Lybeck. Han blef
emellertid både af Lybeckarne och de Holsteinske
grefvarne uppehållen med undanflykter, tills i Januari
1428 de förre lofvade att ingå ett sex års stillestånd
med konungen och underhandla om fred. Men då Stoch
utbad sig dessa förslag skriftligen, svarade Lybecks
råd med hanseatisk stolthet: »Vi äro icke vanda att
afgifva skriftliga förklaringar, men det är något
alldeles ohördt, att städerna någonsin skulle hafva
svikit den gamla tyska redligheten och brutit deras
ord.»
Grefve Adolf af Holstein svarade bestämdt, att han
ej ville ingå på några underhandlingar, förr än
konungen lemnat honom hans fädernearf. Stoch erhöll
detta svar vid ett samtal, som han hade med grefven
i Sleswig på återresan från konungen till Lybeck.
När Stoch från hertigen återkom till Lybeck, voro
Hanseaterne mera medgörliga. De ville hålla ett
särskildt möte med konungen i Falsterbo och bådo
mäster Stoch, att han skulle ditföra deras fullmäktige
samt lofvade att icke utrusta någon krigsflotta eller
några kapare. Den 3 Mars skulle mötet i Falsterbo
hållas.
Men denna dag kom och gick, utan att några anstalter
vidtogos att uppfylla det gifna löftet. En ny
dag utsattes, men då den inträffade, vågade man
sig ej till sjös för Vitaliebröderna, som redan
svärmade i sjön. Slutligen framemot Påsk skulle
man då gå under segel och man båd mäster Stoch att
begifva sig till konungen för att tillkännagifva
städernas beslut. Mäster Stoch reste och tog vägen
öfver Rendsburg. När han kom dit, infann sig ett
bud från hertig Adolf med begäran om ett muntligt
samtal. Mäster Stoch begaf sig till hertigen och denne
visste än under en, än under en annan förevändning
att uppehålla honom hela 12 dagar.
I följd häraf ankom Stoch först om Fredagen efter
Påsk till Roskild. Här befann sig konungen, och Stoch
skyndade genast till honom samt omtalade städernas
beslut om mötet i Falsterbo. Konungen såg först
förvånad på sändebudet, men förvåningen öfvergick
snart till vrede, och han frågade: »Huru hafva de
kunnat lofva eder att komma till ett fredsmöte, då
de lagt sig framför Köpenhamn och angripit mig?» –
Stoch försäkrade att ett missförstånd här egde rum
och på hans föreställningar medgaf slutligen konung
Erik underhandlingarnas förnyande, »men» – sade han
– »blott af vänskap för kejsaren, ej för grefvarnes
eller hansestädernas skull».
Från Roskild begaf sig Stoch till Köpenhamn, och här
kunde han sjelf till sin stora förvåning öfvertyga
sig om, att den fiendtliga flottan låg tätt under
land, på samma gång som han fick höra berättelsen om
anfallet på staden och konungens flotta. Han gick
genast ombord och fann der den yngre af de båda nu
lefvande grefvarne af Holstein, Gerhard. Mäster Stoch
förebrådde honom anfallet på Köpenhamn och de brutna
löftena, men grefven förklarade, att man ville icke
inlåta sig i några underhandlingar och nekade till, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
