Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsåren 1421-1429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkullsegla några af de smärre norska skeppen, hvarpå hela
flottan tog till flykten.
Sedan Bartholomaeus förföljt de flyende Norrmännen,
vände han söderut igen, men måste nu kryssa upp emot
Bergen, ty vinden var ihållande sydlig. Men nu mötte
han de Vitaliebröder, som han ej kunnat invänta före
sin afsegling från Wismar. De utgjorde 10 skepp,
så att Bartholomaeus nu med inalles 20 skepp seglade
upp mot Bergen.
Nu var deras framgång gifven. De landstego, plundrade
staden och konungsgården samt biskopshuset, hvarpå
de, innan de drogo ned till sina skepp, stucko eld på
staden. Lastade med ett rikt byte af guld, silfver,
fisk, kött och smör seglade de derifrån och begåfvo
sig till Hamburg.
Om sommaren samma år som den fiendtliga flottan måste
återvända med oförrättadt ärende från Köpenhamn (1428)
kom en svensk flotta till sundet. Den var bemannad
af 2,000 man, men deribland voro endast 400 fullt
rustade krigare. De öfriga voro oöfvade bönder och
löst folk. Stralsundsboarne underrättade Lybeckarne i
bref härom. Redan i Augusti började de sakna lifsmedel
på flottan och bådo konungen att förse dem dermed,
emedan de i annat fall måste segla hem.
Äfven ett annat bref berör denna sak. Det är från en
Bertold Burhamer, som omtalar för högmästaren, att
svenskarne nyss kommit till sundet »med all sin makt»,
och att kort derförut Vitaliebröder med 7 märsskepp
och 28 snäckor seglat genom sundet på väg till Norge,
men att de blifvit af danskarne förföljda och förlorat
de 7 märsskeppen och 3 af snäckorna samt 500 man,
och det utan svärdsslag.
Följande året 1429 låg äfven den svenska flottan i
sundet.
Rimkrönikan, som är den enda källan för detta årets
utrustning, berättar, att de redde sig ut här hemma
»med kogga och holk» och mycket ärligt folk, och när
de lade ut här hemifrån, voro de väl försedda med
spisning och allt. När de sedan kommo till konungen
i Köpenhamn, der de sannolikt skulle skydda staden
för ett möjligt anfall af fienden efter den olyckliga
utgången af drottning Filippas företag mot Stralsund,
hvarom strax mera, så gick det någorlunda för sig, så
länge lifsmedlen räckte, som de fört med sig, ehuru
de i öfrigt lågo der sitt land till föga fromma;
men det dröjde icke särdeles länge, innan lifsmedlen
togo slut. De måste då sälja både harnesk och kläder
för att stilla hunger och törst, och när så intet var
qvar, lemnade många i hemlighet flottan och begåfvo
sig hem.
Emellertid hade sommaren gått och det var långt lidet
på hösten. Då ändtligen vid Mickelsmessan gaf konungen
dem hemlof. De lade ut från Köpenhamn och vände med
glädje kölarne hemåt, men knappt hade de seglat förbi
Amager och kommit mellan Saltholmen och Dragör (på
östra kusten af Amager), förr än de öfverföllos af
en häftig storm. Somliga fartyg förlorade masterna,
andra slogos sönder af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
