Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsåren 1421-1429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brottsjöarna, en del dref i land på Saltholmen,
en annan på skånska kusten vid Barsebäck.
Lyckliga voro härvid de, som omkommo i vågorna,
ty dem, som räddat sig på Saltholmen, väntade ännu
svårare lidanden. De saknade ej blott kläder, utan
voro nära att förgås af hunger, då i yttersta stunden
räddning kom från – drottningen.
Ännu en annan motgång drabbade detta år svenska
skepp. Några sådana kommo om våren seglande från
Sverige med skatten för året. De möttes af en
skara hanseatiska skepp, hvilka genast lade upp
till strid. Den blef ytterst häftig, ty svenskarne
försvarade sig tappert, men till slut blefvo de
tagna, sedan 100 man fallit i striden; 200 fördes
som fångar till Wismar. Dit fördes äfven den dyrbara
lasten, som sannolikt till en del utgjordes af
jern och koppar. Bytet ansågs så stort, att en
tysk krönikeskrifvare försäkrar, att det var den
bästa fångst hans landsmän gjort under hela kriget.
Det sväfvar ett dunkel öfver konung Eriks görande
och låtande vid denna tid. I Januari 1429 var han på
Ringstaholm i Östergötland, men sedan förlorar man
honom ur sigte, tills efter Pingst, då man finner
honom i Köpenhamn,
Under tiden samlade emellertid drottningen en flotta,
som bestod af 70 skepp med en besättning af 1,400
man. Denna flotta gick i slutet af April till sjös
under befäl af Claus von der Hagen. Efter en
kort kryssning ankrade den framför Stralsund Kristi
Himmelsfärdsdag, den 5 Maj, tidigt på morgonen. Den
kom alldeles oväntad, så att Stralsundsboarne måste
lemna sina i hamnen liggande skepp i sticket och
fly in i staden, som äfvenledes åt sjösidan var
betäckt med en mur. Sedan danskarne uppbränt eller
borrat i sank alla skepp, som de icke kunde bemanna,
började de beskjuta staden. Detta funno de dock
snart vara alldeles utan gagn, och derföre gingo de
i land på hamnbryggan och närmade sig muren under
de mest hånfulla åtbörder. Till borgarena, som från
muren åskådade dem, ropade de allahanda skällsord,
utmanande dem att komma och strida med dem. Borgarena
läto dock ej förleda sig, utan förblefvo stilla inom
sina fasta murar och läto fienden hållas.
Fram emot aftonen stego danskarne åter ombord och
seglade söderut, landstigande der och hvar på kusten,
och då vinden slutligen blef nordlig, lade de flottan
till ankars under den lilla ön Ruden[1].
Några dagar
derefter, då vinden slog om till sydostlig, lyftade
de åter ankar och styrde kurs norrut genom det smala
sundet mellan Rügen och Pomern. De seglade i godan
ro, säkra att ej möta någon fiende i detta farvatten,
sedan de tagit eller förstört alla skeppen vid
Stralsund. Plötsligen fingo de dock se en hel flotta,
mast vid mast, ligga i sundet rätt för-ut. – Härmed
förhöll sig så, att några köpmansskepp från Wismar
och Lybeck hade ankommit till Stralsund kort efter
danskarnes bortseglande. Då uppträdde borgmästaren
i Stralsund och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
