Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Befrielsekriget. Missnöjet i landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De satte värdet så lågt som möjligt, må hända
blott till hälften af hvad de verkligen gälde i
städerna. Fogdarne voro sålunda ej blott herrar
öfver böndernes arbetstid utan äfven öfver deras
egendom. Med kännedom härom förstår man rimkrönikans
klagan:
då vordo mång’ gods ödelagd.
Riket plågades med stora döde,
dermed lades godsen öde;
de fattige bönder, som ofverlefva,
jemnstor stadga (skatt) skulle de gifva.
Der förra hundrade bönder bodde,
der funnos då näppeliga tjugu gode,
jemnstor skatt ville konungen hafva,
som det var lagdt å förste daga.
Vidare yttrar hon om fogdarnas godtycklighet
vid prisbestämmandet:
Bonde skulle ju öka till
å medan fogden hafva vill.
Det gjorde de bönder mera oro,
de mätte dem från både oxa och ko,
kläder, kittla och gryta,
liten rätt månde de njuta;
de mätte för ena mark, hvad som värdt var tre,
det gjorde de fattige bönder ve.
Fogdarne grepo bönderna – heter det vidare – hvarhelst
de kunde, i deras gårdar, å kyrko- eller tingsväg
och skattade dem jämmerligen.
Vi öfvergår från de allmänna förhållandena till de
mer enskilda och till de sägner, som från dessa
tider finnas. En sådan fäster sig vid Plågan i
Gullspångselfven. Gullspångselfven flyter från
Skagern ut i Venern och utgör gränsskilnaden mellan
Vestergötland och Nerike. Utanför dess utlopp i Venern
höja sig öfver vattenytan två stora stenar, och dessa
hafva fått det underliga namnet: plågan. De kallas
också fängelse- eller hungerstenarne. Icke långt
ifrån dessa stenar ligger i elfmynningen en liten ö,
som nu kallas Aneholmen. På densamma kan man ännu
se svaga märken af ett gammalt slott, ehuru allt är
öfverväxt af gräs.
Fordom på Eriks af Pomern tid låg här Agneholms
slott, vid hvars namn äfvenledes minnena om
fogdegrymhet knyta sig. På slottet bodde nämligen
konungens fogde Otto Thörbjörnsson Stuth, och han
skall hafva begagnat de nämnda stenarne att pina de
bönder, hvilka ej velat betala skatten eller hotat
att klaga för konungen. Bönderne fördes nakna och
bundna ut på stenarna, der de fingo försmäkta i
hunger och köld, tills döden befriade dem eller
de på annat sätt kunde blidka fogdens stränghet.
Styresholm och Faxehus äro namnen på tvänne
fogdenästen i norra Sverige, i nuvarande Helsingland
och Ångermanland. Nordvest om den för några år sedan
nedrifna Styrnäs kyrka vid Ångermanelfven på det
s. k. Afsköttsberget finnas lemningar af vallar och
grafvar, hvilka en gång skola hafva varit slottet
Styresholm. Man skall hafva funnit ända till 4
1/2 alnars tjocka murar efter detta fäste. På andra
sidan elfven midt emot Styrsnäs finnes äfven spår
efter en forntida byggnad, som ännu i dag kallas
»Borgen». Enligt sägnen skall en rask qvinna hafva
antändt badstugan, der fienden som bäst höll på att
bada sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0082.html
