- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
91

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befrielsekrigets fortgång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nu Engelbrekts bud med uppmaning att gripa till vapen
och deltaga i befrielsekriget kommo till Södermanland,
voro Rekarlarne der de första att hörsamma dem. De
gingo man ur huse alldeles på egen hand och drogo
utefter kusten österut till Gripsholm, hvars omilde
fogde de ville draga derut.

Detta slott, som fordom kallades Åhl, hade kommit
i Bo Jonsson Grips ego, och han lärer varit den,
som först befästat detsamma, liksom det ock efter
honom skall hafva fått namnet Gripsholm. Det hade
emellertid icke på denna tid det ståtliga utseende
som i våra dagar. Troligen utgjordes det af ett torn
med rundmur och vallgraf samt derinnanför nödiga
byggnader. Den nuvarande vestra runddelen synes vara
en lemning efter denna äldsta befästning.

Fogde på slottet, när Rekarlarne kommo, var Hartwig
Flög. Så fort han fick veta om böndernes antågande och
när han tillika fick höra talas om huru det tillgått
på andra sidan Mälaren, räddes han i sitt sinne och
tänkte på, huru han skulle kunna rädda sig och sina
roffade egodelar. Han lät i tysthet nedföra dessa
på sina skepp och steg slutligen sjelf om bord. Men
innan han lemnade slottet, tände han eld på detsamma,
så att när han seglade ut på fjärden, kunde han vid
lågorna från borgen se de anstormande bönderna.

Men bönderne voro nöjde med utgången, då de ej mer
ansågo sig behöfva frukta för Hartwig Flög.

Från Stockholm tågade Engelbrekt vesterut till
Nerike. Det gälde nu Örebro slott. Detta var ett
af de starkaste i riket. Det var helt och hållet
kringflutet såsom det ännu är. Höfding på slottet var
då Mattis Kättilberg. Engelbrekt tågade modigt fram
och lyckades sätta sig i besittning af förborgen,
der han lägrade sig framför sjelfva slottsporten. Det
talar icke synnerligt för fogdens krigsduglighet,
men han befann sig väl liksom så många af de andra
alldeles hufvudyr af Engelbrekts oerhörda framgångar.

Fogden skyndade emellertid att dagtinga med
Engelbrekt. Han lofvade att i godo uppgifva slottet
efter sex veckor, om icke dessförinnan undsättning
kommit från konungen. Engelbrekt antog fogdens anbud
för att ej offra tid och folk på en belägring och
bröt derefter upp samt drog tvärt genom Södermanland
till Nyköping.

På Nyköping förde Albrekt Styke befälet, men han
vågade eller kunde icke göra motstånd utan följde
Mattis Kättilbergs föredöme och började dagtinga
samt erhöll samma vilkor som Kättilberg för Örebro.

Från Nyköping drog Engelbrekt söderut öfver Kolmorden
och tog genaste vägen ned till Ringstadaholm.

Detta slott, om hvilket vi af en föregående berättelse
känna, huru drottning Margareta erhöll det af Bo
Jonssons arfvingar, låg i Motala ström en qvart mil
vester om Norrköping. Ännu finnas här lemningar efter
en ansenlig stenhusbyggnad, och mellan holmen och
Fiskeby ser man i vattnet lemningar efter stenkar,
öfver hvilka bron gått till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free