- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Andra bandet. Medeltiden. II. Kalmare-unionen /
98

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Befrielsekrigets fortgång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammankallade han Vestgötarne och de infunno sig till
stort antal, utrustade med harnesk och svärd. På
Engelbrekts uppmaning, att de skulle sluta sig
till honom och de öfriga landskapens allmoge för
att fördrifva de utländske herrarne, svarades ett
enhälligt ja.

Derpå begärde Engelbrekt ett samtal, med
slottshöfdingen, som infann sig i lägret. Engelbrekt
ville förmå honom att godvilligt öfverlemna slottet,
men yttrade sig ganska bestämdt. »Jag säger dig utan
skämt» – sade han – »du skall gifva mig slottet!»
Fogden svarade lika bestämdt, att han ville försvara
sig till det yttersta. Man måste således med vapen
afgöra saken. Fogden lät afbränna förborgen framför
slottet, att den ej skulle vara honom till något
hinder. Det artade sig till att blifva en långvarig
belägring. Engelbrekt lemnade derför befälet åt Erik
Puke, aktande sjelf draga söderut.

Medan Engelbrekt befann sig i lägret framför
Axevalla, sände han bud till Vermlandsallmogen att
stå fast med sig och riket och fördrifva de utländska
fogdarne. Vermländingarne läto ej säga sig detta två
gånger. De samlade sig under anförande af en Peder
Ulfsson.

Vermland var då deladt i Vest-syslet, som lydde under
Lödöse, och Öst-syslet, som lydde under Axevalla,
ty hela Vermland räknades till Vestergötland. I
Vestsyslet var Edholms slott fogdens borg och i
Östsyslet det ofvannämnda Agneholm. Båda dessa fästen
förstördes af Peder Ulfsson.

Fogden på Edsholmen hette Herman Gisebar, men han var
ej tillstädes, när Peder Ulfsson och bönderne kommo.

– Peder Ulfsson huset fick.
De togo ut, hvad der var inne
och tände, eld och läto det brinna.


Agnaholm innehades af fogden på Axevalla Anders
Nilsson, och det gick med detta fäste sammaledes.

Derefter visade sig Peder Ulfsson med sina
skaror framför det från fokungastriderna
bekanta Dalaborg. Palne Jönsson hette den danske
fogden. Han uppmanades att öfverlemna slottet, men
vägrade. Bönderne byggde både »skirma och skerfvo»[1]
och Peder Ulfsson vågade en storm. Men Palne
sköt så tappert med bössor och pilar, att mången man
förlorade lifvet. Då svuro de förbittrade bönderne,
att antingen skulle de taga slottet eller ock
alla sätta lifvet till. Tre dagar lågo de tätt
för portarna, men då lupo de å nyo till storms och
nu voro de oemotståndlige. Murarne bestegos, eld
kastades öfver allt i borgen och snart stodo lågorna
i högan sky, insvepande de stridande i tjocka moln af
rök. Omhvärfd af lågor ropade Palne Jönsson och bad
för sitt lif. Hundrade yxor riktades mot hans hufvud
och så visst hade hans sista timma slagit, hade icke
Peder Ulfsson varit till hands. Det var dock med knapp
nöd den oförskräckte Peder lyckades rädda honom, ty
de ursinnige bönderne ville se hjertblodet på honom.


[1]
Skärmar och bröstvärn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:42:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/2/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free