Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna under år 1435
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanbundin, skall blifva vid sino fulla makt och
det bör förekomma på förenämnda S. Olavi dag i
Stockholm, eller fullkomligt vidisse eller instrument
deraf i samma stad.» – Denna punkt visar oss, att
unionsbrefvet alldeles icke fans i Sverige, tvärt
emot hvad i detsamma stod skrifvet. Icke ens en
afskrift af densamma fans. Detta bevisar mera
än något annat, att den urkund, som hittills gått och
gält såsom unionsurkund, aldrig varit något annat än
ett blott och bart utkast. Man kände nu 38 år efter
unionens stiftande icke till något om densamma. Den
union, som fans till, var en följd af förhållandena,
alldeles icke af beslutet i Kalmar. Det var derför
med en viss förvåning man på mötet i Halmstad hörde
talas om ett »sammanbindelsebref», och derför
fattades beslutet om att detta bref eller en afskrift
deraf skulle i Stockholm uppvisas.
Först efter mötets slut hemförlofvades
de preussiska sändebuden – riddaren som
följt med Kröpelin och en annan, som kommit
direkte till kungen – och konungen lät helsa
högmästaren, att riddarne lemnat honom ett godt
biträde. Konungen bad tillika, att den ene af dem,
herr Gosvin, jemte en juris doktor och någon från
Lifland måtte anmodas att besöka det nu beslutade
mötet i Stockholm.
När de svenske deltagarne i mötet kommo hem, hölls
ett rådsmöte i Upsala annandag Pingst; den inföll
då på den 6 Juni. Biskoparne Knut och Sigge voro
icke närvarande här, men väl erkebiskopen och
biskop Thomas i Strengnäs och dessutom 4 riddare,
och 16 väpnare, bland hvilka befunno sig både
Engelbrekt och Erik Puke. Man[1]
vill veta, att
Engelbrekt föranstaltat om dettta möte eller rent
af sammankallat det. Sådant kan vara möjligt. Det
som beslöts af herrarne i Upsala var egentligen
ett förtydligande tillägg till beslutet i Halmstad
och handlar om sådant, som der blef förbisedt, samt
sluter sig på det närmaste till Sveriges lag. Det
är sålunda alldeles icke otroligt att det var
Engelbrekt som sammankallade och ledde detta möte,
och det länder honom då till all ära, såsom den der
visar sig vuxen sitt kall att vaka öfver Sveriges väl,
d. ä. Sveriges lag.
»Det skall allom veterligt vara» – skrifva
de församlade herrarne – »att vi voro
tillsammans annandag Pingst 1435 och öfvervogo
Halmstad-dagtingan, och vi lofva att hålla den
på de vilkor, att vår nådige herre konung Erik
antvardar slott och län enligt riksens råds råde
åt infödde svenske män och igenkallar slottslofven
från utländingarne. Och är det så, det Gud förbjude,
att konungen ej vill göra som här står eller att han
vill annorlunda förstå Halmstad-dagtingan, då bindom
vi oss tillsamman med tro, ed och ära, att
vi vilja värja med lif och gods riksens frihet och
lagbok och aldrig derefter lyda konung Erik eller
hjelpa honom lönligea eller uppenbarligen på något
sätt, utan den som gör häremot, honom vilja vi
allesamman förderfva till lif, ära och gods och
hålla honom som en förrädare.» Samma dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
